Annons
Vidare till bblat.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vill de inte veta?

Det är rörande att följa politikernas ansträngningar för att Sverige ska bli ett miljöföredöme och därmed rädda världen från en miljökatastrof. Men hur ser verkligheten ut?

Jag är rädd för att de som verkligen berörs och som kommer att bidra mest till utsläppet av växthusgaser, alltså utvecklingsländerna, kommer att betrakta oss som naiva välmenande stollar.

Det är något som inte stämmer med alla dessa åtgärder att minska koldioxidutsläppet.

Antingen är det världspolitikernas fromma önsketänkande eller rent hyckleri. International Energy Outlook (IEO), en välrenommerad publikation inom energiområdet, behandlar i sin senaste utgåva 2011 bland annat energirelaterat Co2-utsläpp, det vill säga endast den del som orsakas av mänsklig aktivitet som industri, transport och byggnader.

Co2-utsläppet från OECD-länderna, världens 34 rikaste länder, var 2004 lika stort som det från resten av världen, cirka 13 miljarder ton.

I år blir utsläppet från OECD ungefär lika stort, medan övriga världen ökar till över 20 miljarder ton, en siffra som enligt prognosen väntas öka till 28,9 miljarder ton.

Anta att den övriga världen fortsätter sin utveckling tills den uppnår vår nuvarande levnadsstandard. Ökat kineserna att öka sin bilpark från 50 bilar per 1 000 invånare till 500 som är genomsnittet i OECD-länderna betyder det 700 miljoner nya bilar till 2050, som ska tillverkas, köras och förnyas! Och 770 miljoner nya bilar till 1,6 miljarder indier.

Om den övriga världens koldioxidutsläpp per capita blir ungefär som vårt i OECD i dag blir den totala utsläppsmängden blir över 65 miljarder ton koldioxid per år mot 33 i dag, även om vårt utsläpp skulle sänkas till noll.

Det förefaller vara dags att hitta på andra metoder att minska jordytans värmning, och dessa lär finnas.

Men världens politiker, som med hänvisning till miljön utan större protester kan införa olika ”miljöskatter” och avgifter, och ”marknaden” som satsar miljarder på alla möjliga och omöjliga ”miljöprodukter”, sticker huvudet i sanden och fortsätter – som Don Quijote – sin kamp mot väderkvarnar.

Arboga

Dummerjöns

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel