Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Palmespanaren från Kolsvatror inte det var Pettersson

Sören Morberg fanns inte med på så många bilder i tidningarna. Men Kolsvabördige Sören är en av de hundratals poliser som bakom kulisserna slitit med att hitta mördaren.
– Jag vet inte vem som mördade Palme, men jag tror inte att det var Christer Pettersson i alla fall.

Annons
Palmespanaren Morberg. Efter nio år i mordutredningen är förre kriminalinspektören Sören Morberg intresserad av allt som avhandlar mordet. IPA-märket på kavajslaget betyder International Police Association.

Mordet på statsminister Olof Palme 1986 blev världens ”största” olösta mord. Ingen mordutredning har varit större och kostat mer pengar – över en halv miljard kronor. I dag när det gått 25 år sedan de två skotten, och Sverige förlorade sin oskuld, finns ingen misstänkt.

Tre kriminalare jobbar med fallet. När de inte behandlar nya tips, sådana kommer varje dag, kan de gräva i 225 löpmeter arkivmaterial. Få tror på allvar att mordet någonsin kommer att lösas – oavsett ambitiösa grepp av den omvittnat skarpsinnige polisprofessorn och tv-spanaren Leif GW Persson.

Det är en snömoddig februarieftermiddag när Bbl/AT möter Sören Morberg på Hotel Amaranten, ett stenkast från Rikspolisstyrelsen. Som av en slump är det samma gråväder som mordkvällen.

Sören är snart 70 år och pensionerad kriminalinspektör från rikskriminalens ekorotel. Som den idrottskille han varit sedan uppväxten i Kolsva har han kvar spänsten i steget och ser ut som hälsan själv.

När han pratar, och det gör han rikligt, hör man då och då hårdingens jargong. Ett långt yrkesliv vid polisen sätter sina spår. Ett sällskap nere i barhörnan, som firat en kompis återkomst (från en viss ort i Närke med höga murar) med kindkyssar, studerar Sören med rynkade pannor. De flyttar sig en bit bort.

Han har gjort livet tufft för en och annan skojare. Bakom jovialiskt fotbollssnack kan det bita till. Flera gånger under intervjun kontrollerar han att mobilens inspelningsfunktion inte är igång. Han gör noga klart för reportern vad som kan publiceras och inte. Det mesta är inte. Och han vill att reportern ska vara rimligt insatt i fallet. Om han säger Tingström så är det bäst att reportern inte frågar vem det är (inlåst bombman som skulle kunna vara Petterssons uppdragsgivare).

När mordlarmet gick ringde chefen och bad honom går tvärs över korridoren och ansluta till Palmegruppen.

– Hur länge då?

– Någon månad.

Det blev nio år. Då hade han fått nog och önskade sig tillbaka till den ekonomiska brottsligheten.

I palmegruppen började det dag ett med att han fick åka ut och höra kurder. Han mötte hela familjer som grät av sorg.

– Sverige var enda landet där de fick sjunga sin egen nationalsång. Varför skulle de skjuta Palme?

Sören sticker inte under en stol med sina åsikter om Hans Holmér, länspolismästaren som tog befälet i spaningarna. Han var fel man på den posten, vilket också andra tyckte. Han lyftes bort som spaningschef 1987.

De nio åren i Palmegruppen var förstås omtumlande och händelserika.

Då och då säger Sören ”ojojoj” och ruskar på huvudet. Han har synnerligen gott minne, och ordning och reda på sig, men det är svårt att veta vad en journalist vill ha när det finns sådana såar av händelser och personer att ösa ur. Samtidigt är han inte mannen som i första taget svarar på ställda frågor.

Åren rullade på. Hopp blandades med förtvivlan. Christer Pettersson fanns i fokus i åratal. Utredningen betade i otaliga riktningar och längs spår som kallnat men ibland hettade till. Så sent som för ett par år sedan fanns hopp om att DNA-tekniken kunde avslöja mördarens vävnadsspår på Palmes rock.

Under åren växlade Sören Morberg mellan uppgifterna.

* Han höll periodvis i jakten på revolvrar och provskjutningar.

* Han var med och hörde anhöriga till Palme.

* Han hörde ministrar och ambassadörer.

* Han höll en tid i toktipsen. Det fanns ett helt rum med toktips. Vakten i entrén lärde sig se på folk vilka som kom med toktips.

* Han var med ett par kollegor fem veckor i USA. FBI hade material som kunde vara av intresse. Av Special Agents lärde han sig en del: ”Don´t forget the nuts”, som man gärna sa i FBI.

När Christer Pettersson satt häktad hände det att Sören åkte till Österåkeranstalten för att hämta honom till förhör. Den hetlevrade Pettersson, tidigare dömd för bajonettmord och mängder av våldsbrott, fick någon sorts relation till Sören.

– Jag satt med honom på Österåker en julafton. Efter julmaten tittade vi på ”Mitt Afrika” på video. Han blev lite glad när jag hälsade från min gamla mor, som tyckte synd om honom.

– När han satt där tyckte jag han påminde lite om biologiläraren på Köpings läroverk.

Du tror inte på att Christer Pettersson mördade statsministern.

– När han friades av hovrätten kände jag att rättvisan segrade. Det gjorde nog hälften av poliserna.

Sören Morberg menar att hela skeendet var olikt Pettersson. Han var en våldsam drogande och utslagen knivman med kort stubin.

Planera, vänta, revolver? Nej det var inte Christers stil. Det sa han också till honom vid ett tillfälle.

Han anser att för mycket tid spilldes på Christer Pettersson.

– Vilka vittnen vi fick jaga fram. Utslagna typer som man fick putsa upp.

Polisspåret? Nå, vad tror han själv.

– Inte på polisspåret. Det har vänts och vridits i all oändlighet.

Nej han tror på någon grupp som tog till vara de två timmar man hade på sig när makarna Palme var på sin spontana biokväll. Han nämner ett par utländska grupper som har ”referenser”.

Många mordteorier har tröskats fram och tillbaka genom åren. Det har blivit många avslöjanden – inte som ledde till att mordet klarades upp, utan till havererade äktenskap.

– Folk är på fel ställen av olika anledningar, säger Sören luttrat.

Mordnatten registrerades många helt vanliga bilnummer. Många äkta hälfter var ute i ärenden som den andra hälften inte kände till.

Varför är då inte mordet löst?

Sören Morberg spekulerar inte om sådant alltför ingående. Men visst var det i flera fall fel människor på viktiga poster.

Sverige förlorade sin oskuld i samband med statsministermordet.

Sören:

– Hade någon okänd ställt en skokartong på bordet framför Tage Erlander när han var statsminister skulle han ha fått öppnat den. Så var det då.

Efter natten för 25 år sedan grydde en ny morgon.

Mer läsning

Annons