Annons
Vidare till bblat.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Till minne: Yngve Gunnarsson

Yngve Gunnarsson dog på luciadagen 2020. Jag hade då varit med om att anställa honom som intendent till Volvos kursgård i Karmansbo ungefär 55 år tidigare.

Yngve var den äkta volvoit av den gamla stammen, som var stola över sitt företag. Han anställdes som intendent, men blev så småningom chef och ansvarig för hela herrgården och dess verksamhet.

Under åren som gått hade verksamheten utvecklats och herrgården med sina flygelbyggnader totalrenoverats. Volvos koncernledning hade nu också alltid ett av sina årliga sammanträden i Karmansbo. Eftersom Yngve och dåvarande koncernchefen PG Gyllenhammar kom mycket bra överens, tog Yngve alltid med framgång chansen att tala om vad som behövde renoveras eller vilket projekt han ville få genomfört. På så sätt blev den gamla smedjan restaurerad, vilket var av kulturhistoriskt värde. En gång såg han till att en kolmila i full funktion byggdes utanför Volvos huvudkontor i Göteborg. Han tyckte med all rätt att dagens generationer hade ett och annat att lära.

Yngve var en bygdens son och mycket fäst vid Bergslagen. När han gått i pension forskade han och hans hustru Barbro med olika projekt, varav upptäckten av ett f.d. ryskt fångläger väckt stor uppmärksamhet och resulterat i den berömda rysstenen och en bok skriven av Yngve och Barbro Gunnarsson.

Yngve och Barbros sista stora projekt blev en staty, som heter Tack och föreställer en utsträckt hand. Statyn finns placerad på galleri Astley i Uttersberg. Yngve sade i samband med invigningen för tre år sedan:

”Vi tackar för lite och för sällan. Själv tar jag nu upp för mig tre väsentliga orsaker att tacka för: Att Volvo en gång lade sin växellådsfabrik i Köping med alla de arbetstillfällen det har fört med sig. Att Volvo köpte Karmansbo herrgård och lät den renoveras och utvecklas till en konferensanläggning. Att Barbro och jag kom på samma tåg mellan Stockholm och Köping och det ledde till vår livslånga relation.”

Yngve var varmhjärtad, generös och impulsiv. Vi är många som kommer att sakna honom och jag känner också starkt för hans familj.

Kjerstin Hallberg, mångårig vän och före detta volvoit