Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne – Richard Brixel

Annons

Skulptören Richard Brixel, Arboga, har efter lång tids sjukdom avlidit 75 år gammal. Närmast anhöriga är partnern Ylva Hallbäck samt barnen Alexandra och Jonatan.

Richard Brixel växte upp i Bromma och från utbildningen på Kristofferskolan, Sveriges första och under lång tid enda waldorfskola, bar han med sig övertygelsen om att angelägen konst blir till i spänningsfältet mellan andlighet och vetenskap.

Han är representerad med ett tjugotal offentliga verk i Sverige, däribland Ronnie Peterson-minnet i Örebro, Blixten i Ludvika och Den lyckliga filosofen som i Arboga tar språnget till en högre rymd. Ungefär lika många verk finns i Kina där han var en uppskattad gästprofessor.

Hans gåva till eftervärlden är livsverket Brixelgården, ateljébostaden med gallerier och skulpturpark vid Hjälmarens strand utanför Arboga. Det var här våra vägar möttes i skiftet 80/90-tal. Jag bidrog med en essä i boken om hans konstnärsgärning och invigningstalade när den åtta meter höga skulpturen Skönhet avtäcktes i Kumla Sjöpark 2010.

I fredsprojektet Peace Monuments of War Material realiserade han 2012 en dröm: att göra konst av kanoner. Konstnärer från hela världen bjöds till Arboga för att under några sommarveckor förvandla rostiga stridsflygplan till skulptur. Vernissagen kröntes av ett seminarium som jag modererade i samarbete med en kinesisk tolk. Make art not war – i ett drag hade Richard vridit vapnen ur händerna på krigsherrarna. Minnet av detta unika fredsprojektet lever och skulpturerna visas idag på en äng vid Jäders bruk.

Richard var utbildad vid Konstfack i de klassiska teknikerna med Olle Adrin som huvudlärare i skulptur. Människan i symbios med naturen blev hans stora tema. Han fascinerades av dramat i spiralrörelsen, en bild av vår tids virvlande tempo. En av hans figurer balanserar på en hög våg med bara en minimal fästpunkt i sockeln. De konstruktioner som möjliggjorde den svävande känslan utvecklade han i samarbete med experter i hållfasthetslära.

De sista tjugo åren vistades han långa perioder i Kina där hans expressiva formspråk berörde människor på djupet. Det opolerade och lite skissartade uttrycket var som livet självt. I den Olympiska parken i Peking tar hans bronshästar ett hopp över ett osynligt hinder med hovar som knappt vidrör fundamentet – ett sätt att ingjuta mod. I miljonstaden Ürümqi vid den mongoliska gränsen ger hans Skyddsängel tröst till det förtryckta och hårt prövade folket.

Ett älskvärt sätt i kombination med slipad pragmatism gjorde honom också som klippt och skuren för fackliga uppdrag. Som ordförande i Konstnärernas riksorganisation (KRO) 1983–1985 drev han banbrytande reformer som visningsersättning, droit de suite och enprocentsregeln.

Richard lämnar ett stort tomrum efter sig, men blir ihågkommen för sin smittande skaparkraft och skulpturer som vibrerar av liv. Brixelgården kommer som stiftelse att fortsätta välkomna grupper och forskare.

Sophie Allgårdh, konstkritiker och curator, Stockholm

Annons