Annons
Vidare till bblat.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Till minne: Bernt Nilsson, uppvuxen i Köping, har avlidit

Bernt Nilsson har avlidit, 88 år gammal. Här skriver hans bror Hans-Ola Nilsson några ord till minne.

Bernt Nilsson skulle ha fyllt 89 år i juli. Den 3 mars var han ute på sin dagliga promenad runt Mörtsjön i Täby. Där på en bänk stannade hans hjärta. Den 7 mars avled Bernt på Danderyds sjukhus. Bernts begravning skedde i stillhet på skärtorsdagen i närvaro av familjen och några vänner.

Norrland var hans barndoms hemtrakter och Köping blev hans ungdomsstad. I Täby byggde han sitt långa och trygga liv med sin familj.

Mamma och pappa var religiösa. Mamma var det redan från barn- och ungdomsåren. Pappa tror jag fick sin tro när han mötte mamma. En timmerflottare, skogsarbetare och rallare som kom till den lilla byn Granö vid Umeå-älven från Dorotea i början av 30-talet. Där mötte han mamma, en ung vacker, livsglad frälsningssoldat. Vem skulle inte ha blivit religiös för mindre. Mötet mellan en timmerflottare och en frälsningssoldat tände kärleken. En kärlek som inte var alltför populär i mammas familj. Pappa ansågs kanske inte tillräckligt fin för hemmansägardottern. Men det var han.

De gifte sig 1931 och bosatte sig under några år i Granö. Samma år föddes Bernt. Vi blev fyra barn, Bernt, Gun, Kjell-Ove och Hans-Ola, som föddes i Granö och i Umeå, dit familjen flyttade 1937 från Granö. Under dessa år hade pappa börjat som försäljare av Singer symaskiner.

Vi bodde också något år i Tvärålund innan vi 1943 flyttade ner till Västmanland. Där bosatte vi oss först i Munktorp och något år senare flyttade vi till Köping.

Vår flytt från Västerbotten till Västmanland skedde mitt under de osäkra krigsåren. Det var modigt att bryta upp men också nödvändigt för att kunna försörja familjen. Pappa sökte och fick ett nytt arbete i Västmanland som försäljare av Husqvarna symaskiner.

Vi hade en trygg uppväxt, där mamma och pappa gjorde allt för att skapa ett bra hem. Nästan alla somrar återvände vi till vår kära norrländska hemtrakt. Köping var under dessa år en livfull stad med en stark verkstadsindustri och med stora idrottsliga framgångar inom fotboll, handboll och bandy. Det var en bra miljö att växa upp i med närheten till allt - hemmet, skolan, idrottsplatsen/IP, inomhushallen/”cigarrlådan”, biograferna, Folkets Park och kärleken.

Bernt, som var 10 år äldre än jag, hoppade av realskolan i Köping och började i unga år att jobba först på SJ och sedan på Köpings Mekaniska Verkstad. Hans stora intresse för teknik gjorde att han tillsammans med sin bästa kamrat i Köping, Kurt Lindbom, byggde modellflygplan, en racerbåt och egna hus i Kardanbyn. Bernt bildade också sin första familj i 22 års åldern. Familjen fick två barn. I mitten på 60-talet fick Bernt flera kvalificerade erbjudande om jobb i Stockholm. Det resulterade i att han flyttade till Stockholm och lämnade Köping. I Stockholm träffade Bernt sin nuvarande fru Agneta och de bosatte sig i Täby. De gifte sig 1971.

Bernt och Agneta har haft ett långt och lyckligt liv tillsamman med sina två barn och barnbarn. 1962 flyttade jag hemifrån och från Köping. Vår syster dog alltför tidigt när hon endast var 36 år. Min andre bror bor i Örebro och jag i Stockholm.

Bernt kallade mig alltid för ”Lillebror”. Jag kallade honom alltför sällan ”Storebror”, men det var han - en fin och rejäl storebror och familjefar.

Hans-Ola Nilsson