Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vedkapning och en sprängning som gick fel

Artikel 275 av 300
Folk
Visa alla artiklar

Bengt Södersten har koll på bygdens händelser och folk

Annons
Bengt Sö­der­sten minns ti­den som barn på 1940-ta­let när ved­ka­pen an­vän­des. ”Mam­ma och pap­pa hade fullt sjå att pas­sa oss så vi inte kom för nära såg­kling­an”.

Han har letat fram ett gammalt fotografi. Till vänster syns skomakare Albert Eriksson från Norrgården, bredvid honom Gustav Ludwigsson. Det kan vara Alberts måg Knut Karlsson som står längst till höger. Bakom i yvigt skägg syns Fridolf Ludwigsson.

– Han var rätt så radikal, den gubben. Han hade ingen svångrem, utan en cykelkätting som höll upp byxorna. Han köpte en T-ford av farsan för 50 kronor som ratten var bortskruvad på. När den drogs hem efter ett par hästar styrde gubben bilen med en skiftnyckel. Den stod vid hans bodvägg länge och tjärströks varje år. Du vet, tjära biter ju inte på plåt.

Bengt berättar om konstruktionen med vedkapen.

– Det var en oljemotor. De fick värma kulan med blåslampa så hon blev röd, innan de fick i gång den. Och hästskaklarna gjorde att de kunde spänna för hästen och skjuta på hjulen på axeln när vedkapen skulle flyttas, säger Bengt och pekar på detaljer i bilden.

Han har varit med och lekt kring vedkapen på 1940-talet och säger att arbetsskyddsstyrelsen skulle nog ha haft ett och annat att säga till om.

Samtalet rör sig kring händelser i Bysala, ringlar till Stjärnvik, tillbaka till Bysala igen. Bengt har koll på släktskap och ursprung, och har en outsinlig brunn av historier att bjuda på.

Som grabbarna som fångade fäflugor i en ask och släppte ut dem under gudstjänsten i missionshuset.

Eller när Bengt tillsammans med en kamrat skulle spränga vid den gamla lagården. De räknade ut hur sprängningen skulle gå till för att inte fönsterrutorna skulle blåsas ut, men glömde vissa fysiska lagar. Och så brann det av.

– Å jädrans va’ det small. Vi stod bakom huset och det fladdrade runt byx-

benen. Sen började fönsterruta efter fönsterruta i lagården att tryckas ut. Det blev femton rutor som gick.

– Det enda farsan sa sen, var att det där var väl förbannat onödigt ändå, säger Bengt.

Fridolf Ludwigsson
Annons