Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjuttio år senare fick Elli brevet från sin mor

Artikel 273 av 300
Folk
Visa alla artiklar

Ellie Grönvall kom som krigsbarn till Sverige

Annons
Elli Grönvall med brev och dokument från den tiden hon var krigsbarn i Bispgården i Jämtland.

Modern i Finland sände ett brev till fosterföräldrarna med hälsningar till Elli. Det tog sjuttio år innan Elli fick brevet i sin hand. 

Det är en fascinerande historia. Elli berättar om hur hon och storasyster Maija-Liisa färdades med tåg till Haparanda och hur de barn som bar på löss avlusades, innan de transporterades vidare till sina fosterföräldrar.

– För oss var det mest bara spännande med tågresan. Men jag har förstått senare att allt det här var väldigt jobbigt för mamma.

Systrarna kom till olika familjer i byn Bispgården i Jämtland. De bodde på varsin sida av kyrkogården.

– Maija-Liisa och jag träffades varje dag och lekte ofta begravning av dockorna på kyrkogården.

Ellis fosterföräldrar, Gustaf och Stina Löfgren, var i 60-årsåldern och hade inga egna barn. Han var faktor och drev Gerå såg.

– Jag hade det bra hos dem. Och framförallt Gustaf var väldigt barnkär. Jag minns hur vi smög in i salen och spelade tillsammans på pianot. Stina behövde bara ställa sig i dörröppningen och höja ett ögonbryn för att Gustaf skulle förstå. Då tog han mig i handen och vi lomade ut igen.

Det brev som Ellis mamma skrev 1942 hittades av en ung man i en förfallen lada i början av 1970-talet. På golvet i ladan låg tiotusentals dokument från sågen. Mitt i högen fanns brevet från Ellis mor skrivet på finska. Den unge mannen hittade även en översättning av brevet gjort av organisationen Rädda Barnen, och sparade båda breven. Dokumenten hamnade i den unga mannens byrålåda och blev liggande i decennier. Efter att tv-program om finska krigsbarn som sändes hösten 2012 blev han påmind om breven.

Mannen tog kontakt med Riksförbundet Finska Krigsbarn, som i sin tur letade rätt på Elli i Köping.

– Det betydde mycket att få brevet i sin hand. Jag kände igen mammas handstil. Hon skriver så här på ett ställe: ”Det kändes som om hjärtat hade tagits bort ur bröstet då tåget lämnade stationen”.

Elli kom tillbaka till makarna Löfgren en andra period. Gustaf dog under den vistelsen, och Elli minns hur han låg i sin kista i kammaren.

– Jag fick flytta till Gustafs syster Ida som bodde i huset bredvid.

När Elli kom hem till Finland igen bröts kontakten med Stina.

– Många år senare kom ett julkort från Stina, skrivet av en gammal kvinnas hand. Jag vet att hennes syster i Umeå flyttade till henne i Bispgården.

Ellis syster Maija-Liisa blev kvar i Bispgården hos kantorn och hans familj. Hon gifte sig, bytte efternamn till Nordin, flyttade så småningom söderut, bodde ett tag i Kolsva och slutade sina dar i Örebro. Ytterligare två av Ellis systrar kom till Sverige.

Nu är hon ensam kvar i livet av sju syskon.

– Men jag har nära kontakt med mina kusiner i Finland. Vi är lika hela högen och är hur många som helst. Och i somras var jag och min yngsta dotter till Bispgården och fick komma in i huset där jag bodde under de där åren.

Till vänster syns brevet som Ellis mor skrev 1942, samt översättningen från finska till svenska gjord av Rädda Barnen.
Huset i Bispgården där Elli bodde några år som barn hos Gustaf och Stina Löfgren.
Alla artiklar i
Folk

Roligt med leran

Frank Larsson är 4 år och gillar motocross.