Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kungsörsbon som var kungarnas favorit

Den 30 november är känt som Karl XII dödsdag. Per Frestare, var livknekt åt hans far Karl XI, men beskrivs även som barnvakt åt Karl XII. Vad kan mer sägas om honom?

Annons
Suzanne Möller, slottsupplysningsman, Strömsholms slott.

Han var en av Karl XI:s närmaste män och en av få kungliga tjänare som faktiskt målats av, porträttet hänger på Strömsholms slott. Suzanne Möller, slottuppsyningsman, kan berätta anekdoter som talar om hans karaktär, bland annat den om hur han fick sitt namn, Frestare.

Suzanne Möller citerar ett samtal mellan Karl XI och Per Andersson (som vid den tidpunkten aldrig mött kungen) som återges i boken ”Strömsholm förr och nu” av AG Bäckström.

Kung Karl var på jakt i Fellingsbroskogarna och åkte ensam på bondsläde med Per som skjutsdräng.

– Har du någonsin sett kungen? frågar kungen.

– Nej, det har jag inte men ja’ kan la’ tro att han ser ut som en annan människa.

– Vill du se kungen?

– Jo men, det vore roligt nån gång ha sett en.

– När vi kommer fram till jaktplatsen äro många granna herrar samlade och bland dem är konungen, då ska du få se honom.

– Men hur ska jag veta bland så många granna herrar vem som äro kungen?

– Jo, den, som har hatten på sig, när alla andra taga hattarna av sig och buga för honom, det är konungen.

När de kommo fram togo alla av sig hattarna utom kungen och skjutspojken.

– Nå, vilken är kungen? sade kungen varpå skjutspojken svarade raskt.

– Antingen är det I eller jag.

Kungen blev så road av drängens svar att han beslöt sig för att anställa honom. Namnet Frestare ska komma från det värmländska ”försöka”.

– Ja vi kan väl fresta, svarade nämligen Per på frågan om han ville bli anställd av kungen.

Per Frestare blev kring 1671 Karl XI:s livsknekt, en militär titel som ungefär betyder livvakt. Han verkade också som förtroendeman på Strömsholms slott. Per Frestare övervakade byggandet av Kungsörs kyrka samt var Karl XI:s kammarherre och sov då och då utanför kungens sängkammare.

I samma bok beskrivs också att kungen och Per Frestare var så goda vänner att etiketterna ibland föll bort när de umgicks. Exempelvis bannade Per kungen när han for ut på vådliga ridturer. Kungen tog emot bannorna eftersom han visste att Frestare skulle ge sitt liv för att rädda honom.

De hade bostad nära varandra och en gång sköt kungen Frestares granna tupp, som tagit sig in på hans gård. Per Frestare blev då så gramse att kungen fick muta honom med både tobak och pengar för att han skulle bli glad igen.

Ytterligare ett exempel på

att Per Frestare ansågs vara en trotjänare utöver det vanliga är att han målades av till ett porträtt som hänger på Strömsholms slott.

– Det var väldigt ovanligt med porträtt på tjänare, säger Suzanne Möller.

Frestare är på porträttet iklädd sina vardagliga arbetskläder och rengör ett ett vapen, handen har lite ”skit” under naglarna. Ansiktsbehåringen berättar att Frestare då han porträtterades, 1688, var i sorg efter hustrun som nyligen avlidit.

– Jag tycker verkligen om det här porträttet, han har så vänliga ögon, säger Suzanne Möller.

Per Frestare ligger begravd inne i Kungsörs kyrka, hedrad av Karl XII med ett gravkor. Koret skänktes av kungen ”hos vilken han stod i stor gunst.” Per Frestare var alltså en favorit även hos Karl XII, som avled efter att han skjutits i huvudet den 30 november i norska Fredrikshald.

Inskriften i marmorskivan vid Per Frestares grav lyder ”Thetta epithaphium är upprättat öfver shl. kongl. Lijfkneckten ehrborne och högaktadt Herr Pehr Frestare, som i Herranom afsomnade i Kungsöhr then 18 Jan. 1716.” Epithaphium kan översättas som minnestavla.

Det är kapten Oscar Fredrik Strokirk (1860-1902) som skrivit om detta i sin ”Kultur- och personhistoriska anteckningar.”

Anledningen till att Frestare har skägg på porträttet beskrivs i
Per Frestares hand målad med lite skit under naglarna.

Mer läsning

Annons