Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bagare Klinga gillarlokal historia

Artikel 0 av 300
Folk
Visa alla artiklar

Sedan 1901 har Köpings konditorisugna kunnat fika vid Stora torget. O.J. Holms hette det då, Widéns konditori sedan och nu Klingas. Fredrik Klinga har funnits med sedan 1991.

Annons
Inredningen i Klingas konditori speglar mycket av Köpings historia. Fredrik Klinga lägger ner mycket tid på att lära sig om sin stad.

Det klirrar från teskedar mot koppar och sorlar från konditoribesökare i samtal på Klingas Konditori på Torggatan. Den som vill kan förutom goda bakverk få sig en hel del Köpingshistoria till livs.

Bagaren Fredrik Klinga står bakom disken och plockar med smörgåsarna. Snart ska han gå hem och sova efter nattens bak. Fredrik har inte långt hem. Han bor i det gamla apotekshuset.

– Titta så många vackra hus som ligger här vid torget, säger han.

Det visar sig ganska snabbt att han har ett passionerat intresse för Köpings historia, dess alrotsmöbler och andra lokalproducerade antikviteter.

– Jag går kurser om gamla Köping för Sten Lindkvist, han som skrivit Arpiboken, och jag är medlem i Nyströmska gårdens vänner. Jag missar inte en enda stadsvandring.

Han försöker samla saker till Nyströmska föreningen och lyckades för en tid sedan hitta två alrotsbord på en auktion i Stockholm.

– Det är lycka, säger han och ögonen lyser.

När det blir öppet hus i Rådhuset finns bagare Fredrik där i främsta ledet. Konditoriet speglar Fredriks intresse för gamla saker. Bland annat finns många gamla Köpingsvyer som tavlor på väggarna.

– Det är så roligt när folk kommer hit och känner igen gamla vyer och har personliga minnen från då det begav sig. Jag får en massa fakta genom kunderna.

Just nu har han Teodor Dahl i huvudet.

– Han var en Stockholmsarkitekt som ritade apotekshuset och Jonssonska huset. Det pågår en tävling om förslag på hur vi ska hedra honom. Det är spännande, säger Fredrik.

Det var 1991 som hans föräldrar Kjell och Gretel tog över det som då hette Widéns konditori.

– Jag lärde mig yrket den hårda vägen, genom att gå i pappas fotspår, säger han och skrattar.

I 19 år har han bakat från klockan tre på natten till elva på förmiddagen.

Och lusten att baka finns kvar?

– Ja, men det är roligt att ha intressen vid sidan, som det här med Köpingshistoria och antikviteter.

Han ser oförskämt pigg ut för att ha bakat i så många timmar.

Kan du somna med en gång när du lägger dig?

– Ja, det lärde jag mig i lumpen. När de andra tog en rökpaus såg jag till att slagga en stund. Det gäller att ta vara på tiden.

Hans pappa Kjell, som nu är pensionär, finns också med när bakpasset börjar.

– Min storebror Robert finns också med i familjeföretaget. Han brer smörgåsar och sköter pappersarbetet.

I disken ligger så kallade Finska grisar.

Är det er specialitet?

– Nej, det är fler i stan som bakar sådana. I Köping finns ju många med finsk bakgrund.

Fredrik berättar också att hans mamma Gretel har sina rötter i Österbotten.

I butiken jobbar också Marie och Erika. Marie har jobbat i företaget i tio år och Erika sedan i början av 2000-talet.

Tillsammans med Marie har Fredrik två barn, 9 och 5 år gamla, men de lever inte tillsammans längre.

Vilket är det godaste bakverket?

– Färska kanelbullar, säger Fredrik utan den minsta tvekan.

Lokalerna är stora, med ett innefik och ett utomhusfik.

– Vid företagsfrukostarna kan det vara från 50 till 100 personer här. Det är företag som hyr in sig för att människor från olika håll ska träffas och ge varandra idéer.

På en vägg sitter två tavlor som visar hur konditoriet såg ut på 1950- respektive 1910-talen. En jordglob står på ett bord. Den får symbolisera Fredriks tankar på vad han ska göra när han får ledig tid.

– Ja, det har inte blivit så mycket semester de här 19 åren, säger han.

Alla artiklar i
Folk

Roligt med leran

Frank Larsson är 4 år och gillar motocross.