Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: Borgerliga Björklund blev L-ledaren som nådde fram om S-samarbete

Annons

En sliten schablon talar om "att vara liberal är att vara kluven". Det handlar egentligen om något viktigt och positivt, särskilt i dessa tider av åsiktsbubblors hätska och ensidiga budskap: Det finns skäl att lyssna på andras argument och verkligheten är oftast långt ifrån svartvit.

Det är också lätt att vara kluven inför Jan Björklunds avgångsbesked och partiledartid. Gott om plus och minus.

Det är också lätt att vara kluven inför Jan Björklunds avgångsbesked och partiledartid. Gott om plus och minus.

Visst är det rimligt att avgå efter tolv år som partiledare. Det är sällan ledare sitter så länge i dagens Sverige (annat var det på Erlanders, Ohlins och Hedlunds tid)

Men varför ställde då Björklund upp i en partiledarstrid mot Birgitta Ohlsson så sent som 2017? Varför utmanade Ohlsson då när hon borde ha goda chanser att bli vald något eller några år senare?

Jan Björklund gav tydliga besked och var en god debattör. Inom skolan har Liberalerna genom Björklund gjort stort avtryck. I dag är det få som försvarar den kravlösa "flumskolan" och tycker att lärare ska vara mentorer och kompisar till eleverna i stället för kravställande kunskapsförmedlare.

I dag är det få som försvarar den kravlösa "flumskolan" och tycker att lärare ska vara mentorer och kompisar till eleverna i stället för kravställande kunskapsförmedlare.

Men väljarna strömmade inte till. Liberalerna tappade jämfört med innan Björklund trädde till, och hade 5,5 procent i valet i höstas. Nu ligger partiet riktigt illa till enligt opinionsmätningarna. Senaste Novus gav bara 2,7 procent.

Liberalerna ska nu också (kanske) få gehör för kravet att förstatliga skolan. Finns goda argumentet för, men tycker att Björklund själv paradoxalt nog är ett starkt skäl emot. Som skolborgarråd i Stockholm tänjde Björklund på flumskolans gränser och påverkade skoldebatten. Om skolan fungerar dåligt kan det vara bra om lokala politiker tänjer på gränser, om det fungerar bra är det viktigare att staten bestämmer fullt ut.

Det har till och från förekommit försök från L/FP-ledare att bryta blockpolitiken och samarbeta med Socialdemokraterna. Ola Ullsten försökte, liksom Bengt Westerberg. De misslyckades.

Den av många betraktade som tydligt borgerlige Jan Björklund har däremot fått majoritet i partiet för det nya regeringsunderlaget S+C+L+MP. Det är första gången sedan 1920-talet, utöver samlingsregeringen under andra världskriget, som Liberalerna/Folkpartiet/De frisinnade är underlag för en S-ledd regering.

Det är första gången sedan 1920-talet, utöver samlingsregeringen under andra världskriget, som Liberalerna/Folkpartiet/De frisinnade är underlag för en S-ledd regering.

Det finns främst två skäl till varför det gick den här gången.

• Jan Björklund är personligen djupt övertygad om att det är ett nytt politiskt läge, där det är överordnat att hålla Sverigedemokraterna och andra nationalister runt om i Europa borta från inflytande.

• Socialdemokraterna var mycket mer medgörliga den här gången och gick med på att driva en marknadsliberal ekonomisk politik och att åter luckra upp migrationspolitiken. Det var naturligt för L (och C) att säga ja när de fick nästan allt de pekade på av Socialdemokraterna. (Frågan är vad som hänt om S agerat tuffare. Hade L varit beredda att ge SD inflytande om S sagt nej till sådant som sänkt värnskatt eller uppluckrad Las?)

Det var naturligt för L (och C) att säga ja när de fick nästan allt de pekade på av Socialdemokraterna.

Björklunds dominans i partiet tycks också ha lett till att det inte finns någon självklar efterträdare. Kan någon som var emot S-samarbetet komma ifråga? Det mest spännande namnet vore Nyamko Sabuni, men hon står för en mer borgerlig linje. Cecilia Malmström har kunskap och kompetens, men vore hon tillräckligt skarp för att locka fler väljare?

Liberalerna är illa ute och den nya partiledaren måste i första hand satsa på att partiet överlever. För nog vore det snöpligt om den återkommande frågan om att slå samman C och L "löstes" genom att Liberalerna faller ur riksdagen.

Liberalerna är illa ute och den nya partiledaren måste i första hand satsa på att partiet överlever. För nog vore det snöpligt om den återkommande frågan om att slå samman C och L "löstes" genom att Liberalerna faller ur riksdagen.

Anmäl text- och faktafel

Annons