Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur bemöta ung påtänd?

Annons

Jag såg en narkotikapåverkad pojke i dag, måndagen efter skolavslutningen. Han kan inte ha varit mer än 15 år. Det var i en av våra livsmedelsbutiker i Arboga och jag stod och plockade ner mina varor som jag just betalat.

Han stod framför kassan och förlorade medvetandet, ögonlocken fladdrade och när han öppnade ögonen var blicken långt borta. Sedan förlorade han balansen totalt, men fick hjälp av kompisen och kassapersonalen att sätta sig på golvet. Annan personal kom och ledde iväg honom till en stol och pratade med honom.

Och jag stod där och tänkte ”Vad gör man? Ska man lägga sig i?” Jag har gått förstahjälpenkurser och vet att man ska tala lugnande till personer som faller ihop och är sjuka. Det är även bra att man ger hudkontakt, smeker dem över kinden och pratar lugnt, samtidigt som man ber någon annan ringa 112. Det har jag faktiskt varit med om.

Men vad gör man med en ung påverkad kille? Man kan ju inte bara släppa honom och överlämna ansvaret åt kompisen och förutsätta att han hjälper honom hem. I det här fallet kom ansvarig personal från butiken och tog hand om honom och jag hoppas att de visste bättre än jag vad de skulle göra. Jag kände mitt vuxenansvar men visste inte vad jag skulle göra! Ringa polisen? Vad hjälper det?

Jag gick hem med min kasse och fortsatte tänka. ”Vad gör man egentligen? Vad gör jag en annan gång, om det blir jag som måste ta tag i det?” Förutom att prata lugnt och smeka honom på kinden alltså.

Den självklara lösningen kom jag tack och lov på. Givetvis ska jag ringa till pojkens föräldrar! Även om kompisen tycker att det är obehagligt och säger att de

fixar det här själva. Då får man fråga kompisen om han tycker att det är bättre att ringa polisen. Som vuxen och myndig är det jag som ska ta ansvar för att hjälpa en ung människa som inte vet sitt eget bästa.

Det sägs att det finns mycket narkotika i Arboga och att det drabbar allt yngre personer. Och den enda chansen att försöka hjälpa, måste vara att informera föräldrarna så fort vi ser det.

Nu vet i alla fall jag hur jag ska agera nästa gång. Och i bästa fall kanske även du som läser det här.

Arboga

Elisabeth Bertö

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons