Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett oansvarigt beslut

Annons

Socialt oansvariga beslut innebär att den fördel som en individ eller en del av ett socialt system får är mindre värd än kostnaden/förlusten som ”helheten” åsamkas på grund av beslutet. Fenomenet kallas också allmänningens tragedi: Värdet av den fördel som en del får är mindre än förlusten för helheten.

I onsdagens Bbl/AT ser jag ett nytt socialt oansvarigt beslut. Det gäller upphandlingen av skolskjutsverksamheten i Kolsva. Den förlust som kommundelen åsamkas på grund av detta beslut är väsentligt större än den ”vinst” kommunen gör genom beslutet.

Vinsten ska enligt tidningen vara 126 000 kronor per år, det vill säga ungefär en tredjedel av kostnaden för en nyanställd kanslist.

Vilken är förlusten för Kolsva och vad är den värd? Skolskjutsverksamheten ”som hittills hanterats lokalt” har fungerat klanderfritt i många år.

Chaufförerna är en del i samhället Kolsvas sociala kontroll. De känner varenda unge och vet var alla pensionärer som har rätt till färdtjänst bor. Dessa värden kan inte värderas i pengar, men de är ett viktigt inslag i civilsamhällets trygghet.

Till detta kommer miljökostnader, som inte heller låter sig beräknas i pengar, men man behöver inte vara en Einstein för att förstå att längre framkörningar, risk för att inte hitta rätt adress etcetera leder till ökat koldioxidutsläpp.

Ett enda förlorat arbetstillfälle i Kolsva på grund av detta medför ett bortfall av kommunalskatt som är väsentligt mer än hälften av ”vinsten” på den billigare upphandlingen. Fler exempel finns.

Varför gör man på detta viset? För ett par decennier sedan lanserades Den Lärande Organisationen, som ett framtidsscenario. I dag har begreppet fått fäste i den internationella debatten om hur samhällen och företag ska utvecklas, för att svara upp mot globaliseringen.

Ett kännetecken på en lärande organisation är ”localness”. Det innebär krav på att lokala beslutsfattare, både i företag och förvaltning, ska ta hänsyn till alla konsekvenser av ett beslut, inte bara de egna fördelarna som låter sig beräknas i en ekonomisk kalkyl. Detta har definitivt inte skett när det gäller skolskjutsupphandlingen i Kolsva.

Varför sker inte detta? Varför bortser man från ”localness”? Om man frågar beslutsfattarna hänvisar de till ”direktiv uppifrån”. Men varken riksdagen eller Bryssel anser väl att direktiven ska tolkas så inskränkt att resultatet blir försämrad samhällsnytta?

Om det inte är tillåtet för beslutsfattare att använda sitt eget etiska omdöme när de fattar beslut, då behöver vi inga mänskliga beslutsfattare. Det räcker att mata in underlaget i en dator och få ett helt korrekt beslut.

Om beslutsfattare inte tar ansvar för att göra de bedömningar som datorer inte klarar av, så behövs inga mänskliga beslutsfattare. Där finns en rationaliseringspotential som vida överträffar en tredjedel av årskostnaden för en nyanställd kanslist.

Beslutsfattare måste använda sitt omdöme och ta hänsyn till localness och undvika socialt oansvariga beslut av det slag vi nu ser exempel på.

Kolsva

Veine Eliasson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons