Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den 24 oktober 2017 – drygt ett år har gått

Annons

Det är nu ett år sedan du, kvinna från Köping, vid Törruda, riksväg 56, mellan Västerås – Eskilstuna, körde ut på riksväg 56 från Kolbäck och kolliderade med min bil, på höger sida, trots väjningsplikt för dig.

Påföljden blev att jag med min bil kasade åt sidan, efter ett par sekunder såg jag två vita ljus, strax efter körde en annan bil in i mig på vänster sida, den hann inte bromsa, eller göra något. Jag satt inklämd och enligt ambulansvårdaren avsvimmad i 20–30 minuter.

Jag hamnade på Västerås Sjukhus, IVA enheten. Två sprickor i bäckenet, avslagna revben samt blåslagen på vänster sida. Låg en vecka på sjukhuset. Ville sedan åka hem, trots för kort vårdtid.

Nu ett år senare är jag till 90 procent återställd, men inte fullständigt.

I tre veckor låg jag hemma på rygg, kunde inte ändra sovställning. Min fru fick varsamt dra mig upp ur sängen vid trängande behov.

Jag använde rullator till och med mars 2018.

Nu ett år senare är jag till 90 procent återställd, men inte fullständigt.

Rättegången var för min del en parodi, som du kanske minns. Oturligt fick du din dom med dagsböter samt att betala till Brottsofferfonden.

Jag är glad över att flickorna i bilen som körde in i min vänstra sida klarade sig, trots den höga hastigheten, trots dig.

Vad som bekymrar mig värst att du inte har tagit kontakt med mig? Jag är inte på något vis arg på dig, men saknar att du inte har tagit kontakt med mig, pratat med mig eller ringt!

Jag har ingen som helst bitterhet mot dig, en olycka ä en olycka. Men för mig skulle det kännas som ett avslut med ett samtal ifrån dig.

LH

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons