Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Sanna borde visalite mer tuttar och ben"

Annons

Skrällarna uteblev i lördags. Storfavoriterna gick direkt till final. Känner mig lite snuvad på överraskningsmomentet måste jag säga. Det tillhör ju numer att åtminstone en låt som varit borträknad klättrar förbi de andra. Snopet.

I diverse publikundersökningar svarar människor att bredbenta Brolle och amazonkvinnan Sanna var bäst. Och ja, det har de kanske rätt i. De är kompetenta sångare och vet hur de ska ta sin publik på scenen med en stor skopa självförtroende och med glimten i ögat.

Jag välkomnar dem båda som artister i Globen. Men låtarna var banne mig inte de två bästa i helgen.

Detta bevisar återigen att folk främst röstar på den som sjunger istället för på låtmaterialet. (Lex Dilba förra veckan som kom sist men vars låt sen legat etta på iTunes under veckan.)

50-talsinspirerade ”7 Days and 7 Nights” är okej i sin genre men lyfts flera mil tack vare Brolles charm. Tror inte att den har med toppstriden i Globen att göra men den kommer inte heller sist eftersom han lockar (kvinnliga) röster ur tre generationer samtidigt.

Sannas tantschlager däremot är så blek att jag inte kan tänka mig något annat än en bottenplacering i finalen. Fan, Sanna skulle ju göra comeback med en rykande modern popdänga för att visa var skåpet ska stå efter ”Empty Room”. Varför får hon inte den chansen? ”I’m In Love” har vi hört i tusentals versioner under årens lopp redan. Dessutom kläs hon ut till en riktig tant i den där frisyren och den fula korta silverjackan. Vilken 26-åring klär sig sådär egentligen?

Är det fel av mig att vilja ruska om Sanna och säga åt henne att visa lite mer tuttar och ben?!

Men tillbaka till låtarna. Andra Chansen alltså för The Moniker (Idol-Daniel) med sin hippieorgie i 60-tal och dekadens. Det förstod jag när jag satt inne i Skandinavium under det sista genrepet. Publiken klappade takten och rycktes med ordentligt. Själv ser jag bara en tom konstruktion fylld med så mycket spex på scenen som bara är möjligt. Får ont i både öron och ögon.

Fel ”Oh My God” gick vidare! Tänk om Le Kid fått tävla den här veckan istället…

Och förstå vad jag hoppades att SVT klantat sig igen under utröstningen när mina två enda favoriter den här veckan ställdes mot varandra. En skulle ut ur tävlingen. Det var smärtsamt.

Glädjen över att folk faktiskt gillade skönsjungande Loreen med sitt moderna men introverta scenuttryck grusades av att Christian Walz fick lämna tävlingen på en snöplig femteplats. Vad är det med den siffran och mina favoriter egentligen? Den största orättvisan hittills i år helt klart.

Programledarna kändes säkrare så här vecka två och inslaget med Peter Stormare hade klippts ner för allas vår trevnad. Christer Sjögren är dock fortfarande ett frågetecken. Lustmordet på Bowies ”Life on Mars” är oförlåtligt.

Det har varit riktigt roligt att Mello-hänga i Göteborg med schlagermaffian. Det var dock nära att snökaoset satte stopp för hela resan. Fick pölsa fram i snön vid vägkanten med alla väskor sista kilometern till flygplatsen när bussen körde fast i trafiken i Stockholm. Lyckligtvis var flyget också försenat annars hade det varit kört.

Det är bra mycket lättare att tippa resultat när man är på plats och hör hur snacket går och kan följa repetitioner. Och en hel helg tillsammans med mina vänner Schlagerprofilerna (googla deras blogg – jag är ”gästartist” i lördagens webbsändning) är inte fy skam.

Höjdpunkt på efterfesten: Congatåg till tonerna av Babsans ”Ge mig en spanjor”.

Ariba!

Mer läsning

Annons