Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Saade spelar i en alldeles egen liga"

Bbl/AT:s schlagerexpert ger dig svaren inför kvällen.

Annons

Den här veckan var det betydligt enklare att ta sig till Linköping än förra veckans snöfars. Trådlöst internet på bussen i kombination av sköna rymliga säten fick restiden att springa fram. Nöjd.

Har nu sett genrepet och ändrat uppfattning om en hel del sen tjuvlyssningen på webben i torsdagskväll. Det som dock består är att det är ett omåttligt fiasko om Eric Saade inte går till final som första bidrag. ”Popular” spelar i en alldeles egen liga ikväll. Det bara skriker vinnare om den. I publikundersökningen som gjordes i Cloetta Center direkt efter repetitionen fick Eric Saade 50 % av rösterna. Det är absurda siffror. Men väl värda. Barnen kommer att älska låten och den här gången tilltalar han även en lite äldre publik än 5-åringar. Succé.

Det är inte ens någon idé att skriva om de andra låtarna. Förutom min favorit Sebastian så är det rätt jämntjockt men jag tror ändå att det blir The Playtones som kniper den andra finalplatsen. Det känns så i magen just nu.

Själva programmet får ett uppsving den här veckan tack vare en enda person. Lena Philipsson. Vilken stjärna hon är. Hon öppnar kvällen med att sjunga sin nya singel och till och med Stormare-sketchen blir sevärd på grund av henne. Kvinnans komiska tajming är fantastisk. "Först kändes det som jag var med i en dålig sketch. Och det var jag ju också." Hennes omstyling är den enda som har funkat hittills. Missa inte det.

Linda Sundblad – Lucky You

Det här är så mycket sockervadd och amerikansk high-school-film att jag får hål i tänderna. Hjärtan blinkar överallt och Linda ler vänt in i kameran. Det känns på tok för snällt för en gammal rockbrud som Linda (Lambretta ni minns). Ingen röstar på snällhet i den här tävlingen. Helt okej skvalpop, lite som en tidig b-sida med Britney Spears men låten får det tufft ikväll.

Simon Forsberg – Tid att andas

Här kommer en äkta smörballad på svenska. Man börjar automatiskt sjunga på Sonja Aldéns gamla ”För att du finns”. Jag förstod aldrig storheten i den schlagerballaden heller. Simon står ensam på scenen i stilfull ljussättning och har en stark röst men låten är SÅ traditionell. Småvacker bröllopsvisa men inget för mig.

Sara Lumholdt – Enemy

Koreografin i det här numret får mig direkt att tänka på hur östeuropeiska bidrag i Eurovision brukar lägga upp strategin. Det är mycket dans och Sara klättrar på ett genomskinligt pingisbord. Allt för att ta bort fokus från falsksången som skär i öronen. Börjar gilla låten mer och mer men den sitter inte riktigt på första lyssningen.

The Playtones – The King

Dansbandsrockabilly. Vad mer kan jag saga? Det låter precis som man förväntar sig. Kompetent i sin genre men själv är jag smått allergisk mot soundet. Det här är inte buggfestivalen! Bandet får hur som helst igång publiken som klappar i takt med att de eldar upp pianot och bränner upp scenkanten. Folk borde föredra Brolle och låta bli att rösta men tyvärr tror jag att papporna väljer det här när barnen röstat klart på Saade.

Shirley’s Angels – I Thought It Was Forever

På plats I Linköping har pressen döpt om gruppen till “milfarna”. Jo, de är ju snygga såklart och det är ett dansant nummer som ser proffsigt ut. Men låten hörrni. Vad hände där? för att citera Marie Serneholt. Refrängen är ett hopkok av ”Min kärlek” och en hel drös andra låtar. Den har inte någon slags originalitet alls. Tyvärr. Jag hinner tröttna under de här tre minuterna men folk i allmänhet är kanske mer förlåtande.

Sebastian – No One Else Could

Har vi lyssnat mycket på The Killers och Melody Club kanske, Sebastian? Det här är en enkel sak i poprock-genren som är effektiv och bra på riktigt. Gillar visslingarna i refrängen och ja, hela låten. Publiken klappar takten och Sebastian ligger med kameran med sina hundvalpsögon. Det funkar. Min personliga favorit ikväll så femteplatsen är väl säkrad då.

Sara Varja – Spring för livet

Sara känns uppriktig på scenen men jag får bara inte ihop texten med musiken. Bossalunket gillar jag. Det är sött och står ut men trots att texten handlar om ett viktigt ämne känns den bara så fyrkantig. Speciellt när det är på svenska. Det kan bli en miniskräll men jag är osäker på om folk faktiskt röstar på en så deppig text en lördagskväll i tv-soffan?

Eric Saade – Popular

Det här är en så solklar vinnare att det är löjligt. Modern pop med ryska influenser som sätter sig på direkten med lite ”Oh Mama”-touch i refrängen. Dansnumret är ursnyggt också. De har verkligen tänkt på allt. Eric brassar på från början till slut och spränger glasrutor innan sista refrängen drar igång. Tusen gånger bättre än ”Manboy” och förmodligen vår slutliga vinnare i finalen.

Mer läsning

Annons