Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Om jag bara prickar inSverige så är jag nöjd"

Det är Dagen D i Düsseldorf idag. Det är nu det gäller. Vinna eller försvinna för Eric Saade. Kommer glaskrossen att sitta? Tar sången skada av allt dansande? Har vi ens några vänner kvar i Europa som röstar på oss?

Annons
Eric Saade går upp i semifinal 2 i kväll.

Vi svenskar har fått oss en törn efter de senaste årens fiaskon i Eurovision Song Contest och vågar inte tro på vårt bidrag på samma självklara sätt som tidigare. Att Sverige är en av storfavoriterna här på plats och på de flesta bettinglistor tackar vi för men vågar inte ta något för givet. Speciellt inte efter tisdagens resultat där väl de allra flesta trodde att Norge satt säkert men åkte ut med rumpan före. Charmen med den här tävlingen är att vad som helst kan hända. Och det gör det. Bara tråkigt de gånger då det drabbar oss svenskar.

Hela svenska delegationen kommer att sitta med andan i halsen och bita frenetiskt på naglarna när det är dags för Eric att spränga glasburen. Om nåt går snett blir det en schlagerkatastrof större än när The Arks snurrplatta inte fungerade i Helsingfors 2007. I den här bubblan är allt annat än perfektion en katastrof som ni ju vet.

Om ni tyckte att tisdagens semifinal bestod av dåliga låtar kommer det även i kväll att bjudas på en del riktiga bottennapp. I den konkurrensen ska det väldigt mycket till för att Eric Saade ska missa finalplatsen. Det är Popular som fyller dansgolvet snabbast på Euroclub där fans, press och artister hänger på kvällarna. En litauisk tjej som skulle presentera att pris till Eric på presskonferensen häromdagen blev så till sig bara han riktade blicken mot henne att hon började fnissa och knappt fick fram ett ord. Tänk då hur sms-vana tonårstjejer runt om i Europa kommer att reagera när de ser manspojken på scenen.

Om det står Belgien eller Vitryssland i det sista kuvertet istället för Sverige i slutet av sändningen kommer jag att förvandlas till en blöt fläck. Då orkar jag inte mer. Belgarna bjuder oss på a cappellasång med beatbox och det kan vara det vidrigaste bidraget som någonsin framförts på en scen. När jag hör den känns det som att jag har miljoner larver som kryper runt under huden. Lite samma känsla som med The Moniker. Fast värre. Fasansfullt. Och Vitryssland gapar ut vilket älskvärt land de lever i med ett tre minuter långt fyrverkeri bakom sångerskan. Att EBU ens tillät diktaturschlagern att vara med i tävlingen? Politik och Eurovision borde vara två skilda saker men när just Vitryssland av alla länder har en sådan text dras gränsen på fel sida. Det blir äcklig propaganda. Usch.

I förra semin tippade jag sju rätt. Turkiet och Armenien är sådana länder som aldrig missat final men skönt att veta att de inte kan skicka vilket skräp som helst och ändå gå vidare. Litauens plågsamma elände till låt kan jag däremot inte begripa att folk röstade på. Man borde beslagta deras mobiler på livstid.

I kväll är det ännu svårare att tippa ett resultat. Det finns fem bra låtar i mitt tycke (Bosnien, Sverige, Estland, Danmark, Irland) sen går det från tråkigt till direkt störande. Går tittarna och juryn igång på ballader, upptempo eller rock en torsdagskväll? Röstar folk vidare Israel bara för att det är tidigare vinnaren Dana International som står på scenen trots att hon sjunger som en kratta? Jag är mer förvirrad efter att ha sett genrepet än vad jag var innan. Om jag bara prickar in Sverige rätt så blir jag nöjd. Det är allt jag bryr mig om just nu. Sverige SKA vara med i finalen på lördag.

Krossa nu, manspojken!

Nina Andrén, Bbl/AT:s melodifestivalskrönikör, med rötterna i Köping.

Mer läsning

Annons