Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nina Andrén skriverom Melodifestivalen

Annons
Nina Andrén.

Dags att börja schlagerfrossa igen gott folk!

För exakt ett år sedan skrev jag om hur modernt Mello-året 2010 skulle bli. Med höga förväntningar dök jag rakt ner i musikhavet men fick uppleva både kallsupar och Pernilla Wahlgren längs vägen medan många av mina favoriter flöt bort i förtid. Men jag är inte bitter. Säkra källor intygar att 2010 var ett mellanår och att urvalsprocessen förbättrats i år. Förbehåller mig rätten att vara (försiktigt) optimistisk till vi har hört alla bidragen.

Mest spänd är jag på att få höra vad stjärnproducenten RedOne hittat på åt tjejgruppen Love Generation i sista deltävlingen. Han ligger bakom Lady Gagas sound och bara det gör mig extatisk. Om låten och scenshowen lever upp till förväntningarna så hoppas jag att den omdiskuterade nya internationella juryn lyfter fram den i finalen. Å andra sidan har jag en sneaky feeling av att Eric Saade kommer att göra ALLT för att få revansch…

Att de svenska jurygrupperna skrotats är ett smart val av SVT till förmån för fler internationella röster. Kom ihåg att Anna Bergendahl inte alls gick hem hos dem vilket senare speglade omröstningen i Oslo. Folket har fortfarande 50 % av makten i finalen, som det alltid har varit, vad än kvällstidningarna får det att låta som. Det är banne mig på tiden att Sverige visar framfötterna i Eurovision och om spridda europeiska skurar kan hjälpa oss från start välkomnas det bara. De som når Globen kan räkna med en hit på hemmaplan oavsett. Vinnaren ska däremot vara internationellt gångbar. Orkar inte med ännu ett svenskt magplask.

Vad gäller programledarna så har vi på sista tiden blivit bortskämda med komiker så årets par ser rätt tråkiga och tama ut på papper. Men det kanske är dags att låta musiken stå helt i centrum nu?! Är rädd för att Marie Serneholt kan bli aningen för fnissig medan Rickard Olsson verkar lugn, säker och lite träig. Tankarna går till 1999 då Anders Lundin och Vendela ”nu ska jag gå och kissa” Kirsebom ledde festivalen och blev totalsågade. Måtte manuset vara i toppklass!

I morgon drar det alltså igång och så även min egen lilla schlagerturné. En tradition som skapades förra året. Vi är 5-6 vänner som i bästa ”Halv åtta hos mig”-anda turas om att stå för värdskapet varje lördag. Melodifestivalen avnjuts alltid bäst tillsammans med goda vänner, vin, chips och en massa kommentarer och gnäll i TV-soffan. Dra ihop ett gäng och gör en helkväll av det!

Med det sagt kommer jag ändå att avvika två lördagar för att besöka Göteborg och Linköping för Bbl/AT:s räkning. Så att ni ska få läsa allt skvaller från bakom kulisserna i måndagstidningen sen . Men det blir lite längre fram. Nu är det Luleå som gäller och tydligen ska det inte finnas en enda kalkon bland de tävlande twittrar kollegor på plats. Blandningen verkar onekligen spännande. Vad sägs om Kyliepop, rap-party, ABBA-pastisch, gitarrkille, färgsprakande motownpop, etnoreggae, countrypopvisa och hardcore klubbmusik? Ja, tack!

Utgående från de beskrivningarna tippar jag att det blir final för Danny med sin klubblåt och Jenny Silver som gör comeback efter fjolårets sistaplats med en rykande ABBA-schlager. Pernilla Andersson känns vigd för Andra Chansen och får förhoppningsvis resesällskap av mina favoriter Le Kid men Dilba kan överraska om folk köper hennes nya, hårdare stil.

Min röst kommer i alla fall med säkerhet att falla på färgstarka och poppiga Le Kid.

Nu kör vi!

Mer läsning

Annons