Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Nej, nu är det dags förNinas Melodidiktaturen!"

Vad håller ni på med? Ställer mig samma fråga som Bengtzing – ”E det fel på mej”? Jag förstår mig verkligen inte på svensk musiksmak längre.

Annons
Schlagerveteranen Linda Bengtzing och debutanten Nicke Borg gick direkt till Melodifestivalsfinalen i Globen.

Direkt efter tävlingen i lördags var jag nära att packa väskorna och fly landet. Den första tanken var att adoptera tillbaka Finland men insåg att de inte har någon smak heller. Funderar på att skala bananer i Norge nu… Usch, jag tar det alldeles för personligt att de som bemödar sig att rösta inte har någon smak.

Att Love Generation inte gick direkt till Globen är en skam. Vi satt helt mållösa i soffan och festen stendog. Försöker upprepa mantrat ”Det är bara en lek. Man kan inte tävla i musik.” Men faaaan alltså. Jag tippade visserligen Linda Bengtzing till final eftersom gammelschlagern funkade för Sanna Nielsen. Men finns det ingen mättnad på eländet? Vem bestämde att årets final ska dofta så mycket 1987?

Tippade dessutom att rockkompaniet skulle gå i god för Nicke Borg men hoppades att det skulle bli en vända förbi Andra Chansen innan han nådde målet. Inget fel på Nicke, han var en av de tre jag gillade i lördags men det är inget vi ska skicka till Düsseldorf.

Blir bara så sne på att det finns bra, moderna poplåtar i årets tävling men ändå röstar folk på traditionellt blaha. Det som går igen vecka för vecka är att tv-tittarna föredrar artister som redan har en stor publik sedan tidigare. De väljer en sångare framför själva låten.

Globenfinalen är urtrist nu ju. Det finns bara tre låtar man kan rösta på om man väljer ett eurovisiontänk. (Danny, Eric och Swingfly.) Suck. Men rösta fram Playtones, Sanna eller Linda som vinnare bara. Gör det. Men kom inte och gnäll sen när Sverige kommer sist i maj. Eller nästa år då inget popnamn vill gå i närheten av Melodifestivalen.

Tycker uppriktigt synd om Christer Björkman som har kämpat hårt för att få med kreddiga och poppiga artister med moderna bidrag i årets tävling och sen går allt bara åt helvete. Att hans triumfkort RedOne (alltså Love Generations låtskrivare och tillika Lady Gagas producent) floppar sig vidare till Andra Chansen måste kännas som ett stort misslyckande.

Man får vara glad för det lilla. Det hjälpte åtminstone att jag taktikhejade på Lasse Stefanz så att de hamnade på femteplatsen och inte tog sig längre än så. När de nu är ute ur spelet kan jag erkänna att det är en sån typisk ”guilty pleasure”-låt som jag kommer vilja skråla med i efter några för många drinkar på valfri förfest. Den och allt med Siw Malmkvist. Sån är jag.

Kommande helgs Andra Chansen blir en rysare. Jag överväger att låsa in mig på toaletten istället för att titta. Orkar inte bli upprörd igen. Duellerna på övre planhalva innehåller flera bra låtar medan den undre halvan bara består av utfyllnad. Dessa dueller är djävulens påfund trots ”bra teve”. Vi kommer att förlora ytterligare två vinnarkandidater på grund av systemet.

Demokrati är fint såklart men i det här fallet önskar jag att någon kunde bitchslappa svenska folket medan jag diktatoriskt räddar musiknationen genom att sätta ihop en riktig drömfinal. En final som speglar den musik folk faktiskt lyssnar på 2011.

För att knyta ihop säcken med ännu ett Bengtzingcitat :”Hur svårt kan det va?".

Nina Andrén.

Mer läsning

Annons