Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

bblat.se:s schlagerexpert:Populär pallplatsför manspojken!

Vilken rysare det blev! Så här spännande har röstningen inte varit på flera år. Då menar jag inte enbart för att Sverige nu äntligen var med och fajtades i toppen. Utan för att det var flera länder som låg jämsides så länge och puttade upp och ner varandra efter varje omgång.

Annons
Nina Andrén, Bbl/AT:s melodifestivalskrönikör, med rötterna i Köping.

Nerverna, alltså. Där i början när Sverige faktiskt ledde hela skiten. Den känslan var mäktig. Jag har ju inte vågat tro fullt ut på Sverige under den här resan så det kom som en rolig och välkommen överraskning att vi fick Europas förtroende.

Visst hade det varit festligt om Eric Saade hade fått hålla fast vid tronen ända till det bittra slutet men hallå, en tredjeplats är verkligen inget att sura över. Efter de senaste årens resultatfiaskon är en pallplats lika fantastiskt som en vinst. Så här bra har det inte gått för Sverige på 12 år. Jag är så nöjd man bara kan vara. Dock svider det en gnutta att det italienska jazzdravlet som jag verkligen inte förstår ett smack av gick om oss i sista sekund. Men det är petitesser. Och vi vann vår semifinal. Wohoo! Härligt att för en gångs skull vara en favorit som inte faller.

Och grattis Azerbajdzjan – det mest felstavade landet i världen! Det är en förbaskat bra låt och framträdandet med det fallande pyroregnet var vilsamt för ögat. Azerbajdzjan var ett av de länder jag flaggade för i webbkrönikan. Skönt att jag inte var helt fel ute. De har varit framme och sniffat på seger de senaste åren och tagit den här tävlingen på blodigt allvar. Enligt elaka tungor lite väl allvarligt med anklagelser om fulspel och köpta röster. Men kul för dem att få till det. Och kul att det är med en svenskskriven låt. Och svensk kör. Plus svensk koreograf. Däremot har jag svårt att se att det skulle ha blivit vinst om samma låt tävlat under svensk flagg... Vad tror ni?

Det blir en intressant historia att följa uppladdningen för nästa års tävling i Baku. Azerbajdzjan är lite av en svart fläck i min mentala kartbok.

Har de ens en tillräckligt stor arena? Hur ska de finansiera hela det här jippot? Och är inte de ett av de länder som lite hipp som happ sätter både journalister och homosexuella i fängelse när de känner för det? Mina schlagerkollegor får rapportera hem för själv tänker jag inte sätta min fot i Baku det är ett som är säkert. Att vara på plats under en Eurovisionvecka är sjukt underhållande men då står jag hellre över ett år. Det finns gränser för det här med att leva ”on the edge”.

Men tillbaka till lördagens tävling. Jag förvånades över hur bra musikblandningen blev tillslut i finalen. Det var verkligen blandad kompott. Själva sånginsatserna har jag dock svårt att säga något om eftersom ljudet på bildskärmarna där jag satt inte var av bästa kvalitet. Att brittiska Blue falskade rejält hördes dock till och med där. Aj! Att ha en lång karriär bakom sig hjälper inte alltid.

Min favorit Tyskland hamnade på en okej tiondeplats. Låten var kanske för introvert när folk hör den för första gången men hela numret kan vara det snyggast gjorda i Eurovision någonsin. De irländska tvillingarna som alla pratat om här i Düsseldorf tog sig inte ända fram. De kanske gav ett för övertänt intryck på scenen när man inte känner till vilka de är sedan tidigare. Jag tycker fortfarande att de är ett par supersöta studsbollar. Men så jobbar jag med barn till vardags också…

Mer läsning

Annons