Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När stressen var för  hög tog Ma­rits kropp time out

Artikel 268 av 300
Folk
Visa alla artiklar

En helt van­lig lör­dag för nio år se­dan. Ma­rit gick in i bad­rum­met hos fa­mil­jens be­kan­ta, men kom inte ut igen. Hon hit­ta­des lig­gan­de på gol­vet, utan att kun­na kom­mu­ni­ce­ra el­ler röra på sig.

Annons
Marit Mykkälä i sin favoritfåtölj. I den kopplar hon av och känner sig trygg i.

Under de här nio åren som har gått sedan hon hittades i badrummet har mycket hänt.

Framför allt har hon lärt sig att lyssna på sig själv och respektera kroppens signaler.

– Innan det här hände kunde jag aldrig säga nej. Jag hade fått flera varningssignaler men faktiskt inte tagit dem på allvar. Man var ju mitt i livet, stressade hit och dit. Det var stress till jobbet och stress hem, det skulle städas och handlas och tvättas. Jag kunde ta bilen men kom inte ihåg efteråt var jag varit någonstans, och ibland kändes det som hjärnan kokade.

Marit ramlade ihop i sina goda vännernas badrum.

– Jag minns allting. Att jag gick in i badrummet för att blöta ner ansiktet med vatten. Det är någonting jag aldrig gör i vanliga fall. Och när jag ramlade ihop på golvet och kräktes, tänkte jag bara ”men gud, kräks jag på deras nya badrumsgolv”.

Hon minns när ambulansmännen kom, och linnet hade glidit upp och visade bh:n. Men hon kunde inte kommunicera och be någon dra ner linnet.

På lasarettet arbetade ett team av läkare och sköterskor runt henne. De tog prover, testade kroppens reflexer, undersökte.

– Jag var borta men inte medvetslös, och registrerade på något sätt det som hände runt om.

När tillståndet släppte många timmar senare satte sig Marit upp i sjuksängen – och grät. Hon kunde tala och röra sig igen.

– Dagen efter blev jag utskriven och sedan var allt som vanligt.

Hon fick inga speciella rekommendationer av läkarna och fick inte veta vad de trodde hade inträffat. Husläkaren skickade henne till en kurator, men det var inte den behandlingen Marit behövde. Det var först efter en föreläsning om stress på Forum, som hon började förstå vad som egentligen hade hänt.

– Det är när kroppen går på högvarv för länge, som den tar en time out.

Marit har lyckats förändra. Men det har tagit nio år att komma till den punkt när hon känner att hon mår bra också på insidan

– Det tror jag folk ser som känner mig. Det var en som sa att ”det syns på dig att du mår bra nu, du lyser ju verkligen”.

Hon har arbetat med sig själv, försökt definiera vad som skapar stress och oro, och försökt välja bort alla energitjuvar.

– Numera är jag hemma mycket mer. Är jag ledig från jobbet händer det att jag går i nattlinne fram till fyra på eftermiddagen. Jag tycker om att bara vara, sitta i favoritfåtöljen med en kopp kaffe. Men jag tycker också om att städa och pyssla, och trivs med att ha fint runt mig. Hon klarar inte höga ljud, och ser inga tv-program som innehåller action eller våld. Hemma i lägenheten och på jobbet är hon trygg, men mister hon kontrollen ökar stressen och symptomen visar sig.

Hon tappar fokus, rösten påverkas och hon får svårt att fästa blicken.

– Jag älskar mitt jobb i kundtjänst på Ica Maxi. Men när vi hade fått en ny ATG-maskin till butiken och skulle inviga den, då sov jag i tre timmar efter att jag kommit hem från jobbet.

Marit har varit öppen med vad som hänt henne, och berättat för arbetskamraterna.

– Det gör att de också förstår om jag ringer för att tala om att jag inte kan komma en dag. Numera lyssnar jag på kroppen när den säger nej.

Annons