Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Monika syr och stickar som meditation

Att förmågan göra saker själv, måla, sy och så vidare, finns. Det lärde sig Monika Wång tidigt. Nu är sömnad hennes stora hobby – och avkoppling i vardagen.

Annons

Hemma i huset på Skogsborg har Monika ett eget rum att husera i.

Här trängs trådar, garner, tyger med mönster, knappar och stickor. Den ena väggen är halvtäckt av två Billyhyllor fyllda med diverse syatteraljer.

På motsatt vägg är några hyllmeter fyllda av klassiska gamla kåldockor i olika storlekar iklädda allsköns utstyrslar, de flesta självklart tillverkade av Monika själv.

På skrivbordet vid fönsterväggen står en av hennes fyra (!) symaskiner.

– Och jag tycker att det känns konstigt att komma till ett hem där det inte finns en enda symaskin, jag.

En av symaskinerna har hennes dotter fått ta hand om. Några av maskinerna har olika specialfunktioner. En av dem kan exempelvis sy så kallat overlock. Den tekniken fäster två ihopsydda tygstycken i varandra, man syr alltså ihop kanterna på dem.

Exempelvis om hon syr en jeansjacka, som hon faktiskt nyligen gjort, använde hon overlock-symaskinen till insidan av jackan, när kanter på tygstyckena skall fästas vid varandra.

När Monika var barn fanns handarbete runt henne i ganska stor omfattning. Pappa tapetserade och målade. Mamma sydde och själv hängde hon gärna med mamma på hennes syjuntor. I femårsåldern började hon tillverka sina egna alster.

– Det var väl saker som egentligen inte var något, men jag gillade att pyssla, säger hon.

Sticka och virka var det Monika började göra. Virka gör hon inte så ofta längre, det sliter på axlar och nacke på grund av att man måste spänna sig på ett visst sätt, menar hon. Men fortfarande stickar hon mycket.

På tåget på väg till och från arbetet på TV-Check i Västerås har hon nästan jämt sina rundstickor med sig.

Under färdens 18 minuter brukar hon hinna med ett par varv. En mössa kräver 78 varv.

– Jag gör mest saker och ger bort, det är roligt att se när det jag gjort uppskattas.

Helst producerar hon dock inte på beställning.

– Nej, jag vill bestämma färgerna själv. Färgglatt med mönster skall det vara.

Monika plockar fram en kasse (självklart hemmasydd) fylld av garngrejer. Vantpar efter vantpar, mössa efter mössa, läggs fram på arbetsbordet. Det är mössor i skiftande nyanser, randiga sockor och randiga vantar med snöstjärnor som mönster.

Det ser verkligen avancerat ut. Jag blir djupt imponerad och gapar stort, flera gånger. Monika spräcker dock, lyckligtvis, min illusion en aning.

– De flesta har jag bara använt ett garnnystan till, garnen är tillverkade så att man lägger upp garnet och stickar på så blir det ett mönster automatiskt.

Den senaste stora grejen för Monika har varit att sy skjortor.

– Det är en utmaning.

Skjortor och jackor är plagg som kräver större precision när det gäller exempelvis mönster.

En av framtidens utmaningar kan komma att bli hennes dotters klänning till studentbalen. Dottern går i ettan på gymnasiet och de har redan börjat tala om saken.

Handarbetsintresset har tagit Monika ut på diverse mässor och syfestivaler, samt gjort att hon fått kontakter i cyberrymden. Hon bloggar, och har gjort sedan 2008, om sina förehavanden på bloggen ”monikapysslar.blogspot.com.”

– Det är roligt att kunna titta tillbaka på det jag gjort förut. Oftast lägger jag upp bilder också.

Hur mycket tid lägger du ned per vecka på detta tror du?

– Det är olika beroende på årstiden. Två-tre timmar som mest, ibland 30 minuter. Men jag kan sitta en helg och hålla på också.

Vad ger det dig att sy och sticka?

– Det är väldigt avslappnande, som meditation nästan. Och det är roligt att skapa något eget som man kan hålla i, på mitt jobb är det mest siffror och statistik. Dessutom är det kul att pusha mig själv med sådant man inte tror att man skall klara av, det är ju roligt med utmaningar.