Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Molander: Vi vet fortfarande inte hur Sabuni ska rädda Liberalerna

Annons

Halvtomma bänkrader, ett fåtal journalister i ett ekande pressrum. Avmätta applåder. När musiken börjar pumpas i högtalarna och Nyamko Sabuni går upp på scenen för att hålla öppningstal på Liberalernas landsmöte i Västerås på fredagen blir den avslagna stämningen närmast hjärtskärande. Efter slutklämmen ”låt oss göra Sverige till möjligheternas land” får hon plikttrogna applåder. Någon ställer sig upp i ett försök att skapa stående ovationer, men ingen följer efter.

Spola tillbaka fem månader och Nyamko Sabuni var namnet på allas läppar. I en hård partiledarstrid mot Erik Ullenhag gick det knappt en dag utan att Sabuni levererade ett nytt uppseendeväckande uttalande. Hon gick till hårt angrepp mot alla som inte förstått att hon hade haft rätt om, ja det mesta, redan 2006.

Stödet från partiets gräsrötter var massivt när hon till slut valdes till partiordförande.

Sedan dess har det varit tyst. Tyst, tyst, tyst. I fyra månader.

Under tiden har stödet i opinionen har åkt ner och parkerat sig under riksdagsspärren. Några timmar efter öppningstalet kom SvD/Sifo:s nya opinionsmätning. Liberalerna tappar igen, till 3,6 procent.

Ska någonting hända behöver det hända snart, och det var en pressad partiledare som på lördagsförmiddagen klev upp på scenen för att hålla sitt stora landsmötestal. Och det märktes.

Talet inleddes med att hon hyllade det svenska herrlandslaget i fotboll som med en seger på 2-0 mot Ungern på fredagskvällen tagit Sverige till EM.

Det var ju bara det att laget som Sverige mötte hette Rumänien.

Bara en felsägning av en nervös partiledare, måhända. Men det var tyvärr inte det enda som kändes osäkert och dåligt förberett.

Under klassiska frågor för Liberalerna som skola, jämställdhet och assistans var det stabila repliker och rungande applåder från partisterna.

Men Sabuni vill bredda partiet. ”Liberalerna är partiet för alla som tar klimathotet på allvar”, slog hon fast. Och visst måste ett modernt parti ha en ambitiös miljöpolitik. Men de faktiska förslag hon presenterade var tyvärr inte i närheten av det. Partisterna verkade inte heller särskilt imponerade. Applåderna var på sin höjd pliktskyldiga.

”Klimatet kan inte vänta”, deklarerade Sabuni. Det har hon ju i och för sig rätt i, men det var också Miljöpartiets valslogan i senaste valet.

Hon fortsatte med att tala om landsbygdens utmaningar och att Liberalerna ska ta fram en politik för glesbygden. Det är väl i och för sig bra. Men om det finns två liberala partier i Sverige och det andra är det gamla bondeförbundet så kanske inte det är just där man har störst möjlighet att vinna väljare.

Ett område i svensk politik där det verkligen behövs liberal politik, men där Centerpartiet är svagt, är integration och utanförskap. Det här är också ett politikområde där Sabuni verkligen bottnar och har förtroende. Från talarstolen lanserade hon ett ambitiöst mål: ”Sverige ska inte ha några utsatta områden 2030.”

Men på pressträffen efter talet, när Sabuni och partiets integrationspolitiske talesperson Robert Hannah ska förklara närmare var förslagen innebär känns det allt mindre övertygande. Sabuni har svårt att svara på frågor från journalisterna och har inte koll på detaljer.

En partiledare måste inte kunna allt, men om man ligger under riksdagsspärren och det här är den stora politiksatsningen man presenterar för Sveriges samlade mediekår så ska man åtminstone ha ett bra svar på de flesta frågorna som kommer.

Det känns helt enkelt inte stabilt.

I fyra månaders tid har väljarna frågat sig vad som är Sabunis plan för Liberalerna.

Det blir allt mer tydligt att det inte verkar finnas någon sådan.

LÄS MER: Fler ledare av Matilda Molander

Anmäl text- och faktafel