Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Matilda Molander: Valfebern får skjutglada moderater att tappa omdömet – låt KU-granskningen av Strandhäll ha sin gång

Annons

Gränsen mellan populism och ansvarstagande är ibland en fråga om tid. Det handlar inte alltid om vad som görs, utan när det görs.

Turerna kring Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll tog en ny vändning under torsdagen när Moderaterna förklarade att de tänker väcka ett misstroendevotum mot henne.

Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna sa direkt att de ställer sig bakom det. Liberalerna meddelade på fredagen att de gör likadant. I skrivande stund väntar vi fortfarande på besked från Centerpartiet.

Det krävs minst hälften av rösterna för att de ska vinna omröstningen om misstroende. Ställer sig Centerpartiet bakom misstroendet så har de det.

”Vårt tålamod är slut. Vårt förtroende är förbrukat. Vi yrkar på att riksdagen ska förklara att Annika Strandhäll inte har riksdagens förtroende”, sa moderaternas partiledare Ulf Kristersson från talarstolen.

Anledningen är att Strandhäll inte på ett tillfredsställande sätt har kunnat förklara varför Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler sparkades förra året, och inte heller varför det gick till som det gjorde.

Regeringen var under förra mandatperioden hårt pressad i frågan om hur Försäkringskassan behandlar människor som är ”för sjuka för att jobba och för friska för att få sjukpenning”.

Den 27 april förra året meddelade Strandhäll oväntat på en presskonferens att generaldirektören Ann-Marie Begler skulle få gå med omedelbar verkan. Strandhäll påstod att det berodde på ett långvarigt missnöje med hur Begler styrt myndigheten.

Socialförsäkringsministern hade dock svårt att tydligare precisera vad problemen med styrningen var, och det hela blev ännu konstigare när DN kunde avslöja att Strandhäll bara kort innan hade erbjudit Begler ett toppjobb som generaldirektör för Pensionsmyndigheten.

Om man som minister är så missnöjd med en generaldirektörs ledarskap att hon måste gå på dagen, varför skulle man då vilja att hon tog över styrningen av en annan stor myndighet?

Begler själv var förvånad över att hon fick gå och sa i intervjuer att hon trodde att petningen av henne helt enkelt var en taktisk manöver från socialdemokraterna för att debatten om Försäkringskassan inte skulle kosta dem valsegern.

På det dryga året som gått sedan den där presskonferensen har det inte kommit fram någon bättre förklaring än den som Ann-Marie Begler gett. Strandhälls försök till förklaringar har mest varit svepande dimridåer.

Att Ulf Kristersson saknar förtroende för henne är inte konstigt. Men, det finns ett men. Konstitutionsutskottet som har i uppgift att granska ministrar åt riksdagen håller just nu på med att granska Strandhäll. Resultatet ska presenteras om en månad.

Så varför väljer Moderaterna att väcka misstroende nu, i stället för att vänta tills utredningen är klar?

Ja, antagligen av samma anledning som Socialdemokraterna verkar ha petat Begler: De vill vinna röster i det stundande valet.

Genom att inte vänta på resultatet av KU:s granskning undergräver Moderaterna och deras kollegor förtroendet för en av riksdagens kontrollfunktioner, och får samtidigt misstroendeförklaringen att se ut som röstfiske i stället för ansvarstagande.

Strandhälls agerande är tvivelaktigt och hennes brist på svar oroande, men har man väntat i över ett år på att väcka en misstroendeförklaring så kan man vänta några veckor till. Även när det snart är val.