Annons
Vidare till bblat.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Matilda Molander: Mer slöjd i skolan, tack

Pisa, Pisa, Pisa. I den svenska skoldebatten är det ett närmast hysteriskt fokus på resultaten i Pisa-mätningen. Debattörer från alla håll baserar sin argumentation på hur det gick i den senaste mätningen som med religiös auktoritet anses ha svaret på hur det står till med skolans kvalitet i stort.

Undersökningen mäter elevernas kunskap i matematik, läsförståelse och naturvetenskap. Det är såklart viktiga kunskaper. Men det är långt ifrån allt.

Sverige är ett av världens mest framgångsrika länder nästan oavsett vad man tittar på, förutom PISA-mätningen då. På mindre än hundra år gick vi från svält och massemigration till ett av världens rikaste länder. Förmågan att omsätta uppfinningar och nya tekniska lösningar i industriell produktion gjorde företag som ASEA och Ericsson världsledande och skapade välstånd.

IKEA, H&M, Spotify och otaliga andra har följt i deras spår. Stockholm kallas numera för Europas startup-huvudstad eftersom så många nystartade svenska företag har blivit globala jättar de senaste åren. Då som nu är svenska företag särdeles bra på att ta kreativa idéer och realisera dem.

Det svenska musikundret, att Sverige exporterar mest musik i världen, efter USA och Storbritannien, förklaras ofta med att vi har musik i skolan och kommunala musik- och kulturskolor. Det är rimligt att tro att skolan är en viktig del av svaret på varför vi har så många framgångsrika företag även inom andra områden än musik.

Så vad är speciellt med den svenska skolan, vad skiljer vår undervisning från den i andra länder?

Det finns såklart många saker som är annorlunda, men en stor skillnad är att vi har både teoretiska och praktiska ämnen. Vi lär oss inte bara saker som går att skriva ner på ett papper utan vi lär oss också att använda våra händer och vår kreativitet. På musiken, slöjden, bilden och hemkunskapen övar vi på att gå från tanke till något som går att ta på, äta, lyssna till.

Så här ser det verkligen inte ut i andra länder. I Frankrike där jag gick en del av min skolgång trodde vännerna knappt att det var sant när jag berättade att vi lärde oss att sy, sticka och laga mat i skolan. Där är undervisning liktydigt med att läsa, skriva och lyssna på när läraren pratar.

I Sverige vill många nu att vi ska bli mer lika andra länder och särskilt slöjdens existensberättigande ifrågasätts allt mer. Vad ska man med sykunskaper till? Vem behöver kunna såga och spika i det digitala samhället?

Men det handlar inte om att sy i en knapp. På samma sätt som syftet med matematikundervisning inte främst är att lära sig att räkna ut arean av en triangel, utan att träna sin hjärna i att tänka abstrakt, så handlar inte slöjd om att bli bra på att sticka strumpor. Slöjden finns för att barn ska öva sin förmåga att tänka tredimensionellt och ta något från idé till verklighet.

En ingenjör måste kunna räkna, absolut. Men för att hitta nya lösningar måste hon också kunna förstå hur bron hon har ritat kommer att bli i verkligheten. Precis det man övar på i slöjden.

Den tekniska utvecklingen gör också att slöjd i skolan, tvärtemot vad många verkar tro, har blivit ännu viktigare. Barn i dag spenderar en stor del av sin tid framför skärmar och från slöjdlärare kommer larm om att tioåringar i dag inte klarar av att göra det som tioåringar med lätthet gjorde för tio år sedan. Finmotoriken i händerna är så dåligt utvecklad att barnen inte kan vrida och använda händerna ordentligt.

Barn upptäcker, som alla vet, världen med hela kroppen, och kopplingen mellan tanke och hand liksom kroppens påverkan på inlärning och psyke har på senare år fått ett allt större forskningsstöd. Att själv forma bokstäverna för hand gör exempelvis att man kommer ihåg bättre än om man skrivit på dator.

Det faktum att fysisk aktivitet och vad vi äter påverkar hur vi mår har väl de flesta känt på sig, men det får nu även stöd från forskningen och fysisk aktivitet kan till exempel skrivas ut på recept mot depression.

På samma sätt vittnar många om hur mycket bättre de mår när de får skapa och vara kreativa. Att göra något med händerna och låta tankarna flyga är välgörande. I psykologisk behandling är gestaltningsterapi och bildterapi sedan länge vedertaget. Vissa saker går inte att förklara med ord, men de går att uttrycka med kroppen.

Uppdelningen mellan kropp och tanke som har präglat västerländskt tänkande sedan filosofen Descartes på 1600-talet blir helt enkelt allt mer ifrågasatt.

Samtidigt finns det i Sverige ett otroligt fokus på att resultat ska vara mätbara. Och visst, mätningar och utvärderingar är bra. Men allt går inte att mäta på ett enkelt och tillförlitligt sätt. Fokuserar man bara på det mätbara riskerar man därför att missa det viktiga.

I diskussionen kring polisens arbete pratas ofta om att polisen är alltför fokuserad på att ”jaga pinnar” till statistiken. Genom att göra alko-kontroller vid vägarna på söndagsmorgnar kan polisen förbättra statistiken över hur många brottslingar de tar fast. Men betyder det att det är bättre än om samma poliser hade promenerat runt i centrum och pratat med folk, med låg sannolikhet att kunna gripa någon och få ”pinnar”? De flesta verkar säga nej.

En välkänd berättelse handlar om en man som gick runt och letade i skenet av en gatlykta. En förbipasserande kom förbi och undrade vad han letade efter. ”Min nyckel”, svarade mannen.

”Jaha, tappade du den här?” frågade den förbipasserade.

”Nej, men jag ser bättre här”, svarade mannen.

I Sverige lyser Pisa-strålkastaren över matte, svenska och naturkunskap. Det är dags att vi börjar värdesätta även sådan kunskap som finns där vi inte kan se tydligt. Där vi måste känna oss fram med händerna.

Anmäl text- och faktafel