Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Magisterexamen – trots dyslexi

Artikel 254 av 300
Folk
Visa alla artiklar

Emma Källgren kan dessutom ståta med en fast anställning på Tromsö universitet och räknar med att bli kvar i många år framöver. För skulle hon bestämma sig för det, kan hon också doktorera.

Annons

Köping. Bbl/AT har tidigare berättat om Köpingstjejen Emma som bestämt sig för att bli marinbiolog och valde gymnasiestudier i Lysekil, universitetsstudier i Australien i tre år och slutligen studier inför magisterexamen i Tromsö i nordligaste Norge.

Emma är utrustad med en stor portion envishet och målmedvetenhet, egenskaper som har hjälpt henne klara av de hinder som hennes läs- och skrivsvårigheter har skapat.

– Får jag läsa i min egen takt och på mitt eget sätt går det bra.

Dyslexin konstaterades när Emma var 18 år. Hon har fått tillgång till hjälpmedel och mer tid för att utföra prov och tentor, framför allt på James Cook University i Townsville, Australien, där det finns en särskild avdelning för studenter som behöver extra hjälp.

Emma har klarat studierna med glans.

– Jag upptäcker hela tiden att folk tycker att jag presterat bättre, än vad jag själv har upplevt.

Stora krav på sig själv har hon alltid haft – och gjort bra ifrån sig.

Så bra att hon efter sex månader på universitetet i Tromsö blev erbjuden en tillfällig plats som assistent åt en forskare. Efter ytterligare ett halvår erbjöds hon en deltidstjänst.

– Det gjorde att jag inte behövde ta lika mycket studielån, men att jag fick hålla på ett år extra innan jag blev klar med magisterexamen.

Den 9 december 2012 försvarade hon sin D-uppsats om simpor. I januari var hon på anställningsintervju och den 4 mars började hon sin tjänst som avdelningsingenjör på Tromsö universitet.

De slitsamma åren är över.

– Det ska bli skönt att kunna släppa jobbet när man slutar, och tänka på något annat än att behöva plugga.

Det har varit motigt emellanåt.

– Då har jag ringt till mamma och hon har stöttat över telefonen.

Att bo och leva i Tromsö har Emma ingenting emot, trots de långa, mörka vintrarna.

– Det är roligt att se hur kryssningsbåtarna stannar till, och hur turisterna som betalat stora pengar släpas i land för att få se norrskenet. Det går vi i hela vintrarna.

Hon har nyss flyttat till en lägenhet som hon ska dela med tre studenter. Att leva i Tromsö är dyrt, bostadspriserna kan jämföras med Stockholms innerstad.

Emma får i och med den nya bostaden tio minuters gångväg till sin arbetsplats på universitetet.

– Jag skulle vilja ha en egen bil, men det får vänta till senare. Har man en gång skaffat bil är det nog svårt att vara utan.