Annons
Vidare till bblat.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Staten behöver vara i hela landet – Nedläggningen av Arbetsförmedlingens kontor är ett svek

Så kom beskedet från Arbetsförmedlingen, om vilka kontor som ska läggas ner.

Det är en fullständig slakt av myndigheten som presenteras. 132 kontor läggs ner, 106 blir kvar. 4500 anställda vid Arbetsförmedlingen berörs. I Västmanland försvinner kontoren i Fagersta, Arboga och Hallstahammar. Bara kontoren i Västerås, Sala och Köping blir kvar.

Nedläggningarna kommer att ske stegvis under 2019 och 2020, så än finns det lite tid, men det är ytterst tveksamt om en så stor omorganisering kan göras på så kort tid utan att skapa stora problem.

Tanken är att fristående aktörer ska ta över delar av verksamheten som nu läggs ner, men var hade man tänkt hitta dessa fristående aktörer? Knappast ute i glesbygden. Kommuner som Fagersta kommer att få en tung börda att bära när de förlorar sin arbetsförmedling och det då troligen landar på kommunen att styra upp stöd och hjälp och många av dem som idag får detta av Arbetsförmedlingen.

Små fattiga kommuner har knappast vare sig den kompetens, ekonomi eller beredskap som krävs för att klara detta. För många av dessa kommuner är Arbetsförmedlingen dessutom den enda myndighetsnärvaro som finns bredvid Systembolaget.

Civilminister Ardalan Shekarabi sa i ett pressmeddelande i förra veckan att: "Vi måste se till att staten finns närvarande i hela landet. Nu ger vi ett uppdrag till länsstyrelserna att kartlägga den statliga närvaron i varje kommun. För att kunna förstärka statens närvaro och service i landet behöver regeringen ett samlat kunskapsunderlag."

Det är ett välkommet initiativ, men varför är man då inte rädd om den närvaro som redan finns?

Det sägs att vi är på väg in i en lågkonjunktur. Om den krockar med dessa kontorsnedläggningar i fattiga kommuner kommer kaos att uppstå, och många enskilda kan komma att drabbas.

I vanlig ordning är det inte den välutbildade medelklassen som kommer att märka av detta, utan de som redan idag står längst från arbetsmarknaden, så som nyanlända, långtidssjukskrivna, utförsäkrade och vissa funktionshindrade.

Visst behöver Arbetsförmedlingen reformeras, men en sådan reform kräver god planering och att man skär på rätt saker. Det är knappast kontoren i glesbygd som står för myndighetens största brister och onödiga verksamheter.

Beslutet är en konsekvens av den M/KD-budget som riksdagen röstade igenom i höstas, och januariöverenskommelsen, som ju när den gjordes hade budgeten att ta hänsyn till.

Risken är att denna omorganisering kommer att kosta betydligt mer än den smakar, som det brukar kunna bli när beslut fattas lite för snabbt och ogenomtänkt.

Anmäl text- och faktafel