Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Apparna kartlägger ditt liv – samhället måste sätta människan först

Annons
Krönikören Amelia Andersdotter har ett särskilt intresse för IT- och integritetsfrågor. Tidigare Europaparlamentariker för Piratpartiet. Ordförande i föreningen Dataskydd.net Foto: Stina Rapp (samt genrebild från TT)

DN publicerade förra veckan en granskning som visar hur mobilanvändare ovetandes får stora delar av sina liv kartlagda. Uppgifterna samlas in via appar säljs sedan kommersiellt.

Trots branschlöften om att uppgifterna hanteras på ett sådant sätt att det inte går att spåra enskilda på individnivå visade DN att detta visst gick att göra. Relativt enkelt dessutom.

Bland annat intervjuades en chef på ett sjukhus i Stockholmsområdet som råkat göra det möjligt att dygnet runt se var han befinner sig.

Granskningen aktualiserar frågor som rör personlig integritet på nätet.

Den amerikanska forskaren Joseph Turow publicerade 2015 en studie om människors attityder till det digitala privatlivet. Den visar, till skillnad från vad branschintressen och vissa politiker vill låta påskina, att människor har en stark önskan att få äga och kontrollera sitt eget jag.

Att debatten kring integritetsfrågor på nätet avtagit sedan sin kulmen kring FRA-debatten 2008 beror sannolikt inte av ointresse, utan uppgivenhet. Människor fastnar på frågor som Vad ska jag göra? Till vem ska jag vända mig?

Ofta tycks enda sättet att vara säker på att ens inre liv inte avslöjas genom bristande dataskydd på nätet vara att helt ställa sig vid sidan av det digitala samhället. Men när allt fler privata och offentliga tjänster digitaliseras har det blivit svårt – ja, nära nog omöjligt – att göra det.

Oron och villrådigheten bubblar upp igen när man tar del av larm som det publicerat i DN. Vem spårar mig just nu? Vem vet var jag befinner mig? Hur kan jag förhindra att det händer?

Att låta bli att installera okända appar på sin telefon är ett gott råd, men inte tillräckligt. Tyvärr är de osäkra apparna ofta kända, sådana som krävs för att hålla kontakten med nära och kära, göra bankärenden eller läsa nyheter.

Appbutikerna har förvisso blivit bättre på dataskydd, men är långt ifrån tillräckligt bra. Mobila operativsystem har försökt begränsa appars frihet genom att förbjuda GPS-användning annat än korta stunder. Men ofta kan apparna ändå tillskansa sig vilka befogenheter de vill.

Med bara två större mobiloperativsystem på den globala marknaden (Apples "iOS" och Googles "Android") är det svårt för privatkonsumenter att rösta med fötterna: De riktigt säkra alternativen saknas. Alla vill helt enkelt tjäna pengar på att veta mer om dig och hur du tänker.

Aktörer i offentlig sektor är i bättre ställning att styra utvecklingen, men för dem är dataskydd sällan en prioritet. Fokus ligger i stället vid att rationalisera administration och flöden.

Bra dataskyddsvillkor ska ingå vid varje upphandling av appar och smarta telefoner. Bra funktioner i appbutiker ska uppmuntras.

Den osunda handeln med människors data, som framträder i DN:s föredömliga granskning, har dock ett svar i lagstiftning: EU:s dataskyddsförordning. Där ställs krav på inbyggt dataskydd och dataskydd som standard.

Även för mobiltelefoner finns ett EU-regelverk som ställer krav på dataskydd i trådlös kommunikation.

Problemet är inte bristen på lagar, utan att lagarna inte följs.

Datainspektionen, som svarar för kontroll, är en liten myndighet i förhållande till sitt tillsynsområde. Därtill är de fast i en svårmodig formalism som gör det svårt att samarbeta med viktiga partners, som statliga Post- och telestyrelsen och Konsumentverket.

Ett problem i sammanhanget är att medieindustrin är bland dem som i högst utsträckning begagnar sig av dold spårning. Detta för att servera "rätt" reklam och beräkna avgifter till STIM och andra insamlingssällskap.

Därtill skulle ett skydd mot olovlig reklam- och STIM-spårning även innebära ett starkare skydd mot polisspårning.

I valet mellan människa, reklam och polis måste samhället alltid sätta människan först. Vi medborgare är först och främst våra egna. Det erkänns av lagstiftningen. Nu måste även svenska myndigheter haka på.

Anmäl text- och faktafel

Annons