Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Det där med "misstroendelöfte" från V kan vi nog glömma

Annons

På pappret är januariavtalet mellan de rödgröna partierna och riksdagens två liberala partier en dröm för V-ledaren Jonas Sjöstedt.

Att S ger upp ambitionerna att vara just socialdemokratiskt i politiken, och låter C och L få betydande inflytande över skatter och arbetsmarknadspolitik skapar potential för V att vinna missnöjda S-väljare.

Stenhård blockpolitik gav under alliansåren V chansen att ta rejält betalt för sitt stöd, vilket inte minst blev tydligt i frågan om vinster i välfärden och den rödgröna regeringens sedermera nedröstade förslag om vinstförbud i skola och omsorg. Denna maktposition har V nu blivit av med.

Sjöstedt är inte beredd att fälla en S-regering som driver en politik som går rakt emot V:s, och många S-väljares, övertygelse.

Sjöstedt backade i en intervju med SVT (18/6) från vinterns hot om att fälla regeringen. Efter januariavtalet, den 16 januari, utfärdade Sjöstedt en skarp varning när han intervjuades i Aktuellt: "Är det så att de börjar röra arbetsrätten, är det så att de går mot marknadshyror, ja då kan de inte räkna med att sitta kvar."

När riksdagen häromveckan, mot bakgrund av den segdragna konflikten i Göteborgs hamn, röstade igenom förändringar i arbetsrätten som gör det svårare att använda strejkvapnet om det redan finns kollektivavtal röstade V visserligen emot. Men misstroendet, som tidigare lyfts fram som ett alternativ ifall regeringen skulle ändra strejkrätten uteblev.

Istället tvingades Sjöstedt konstatera att ett misstroende inte tjänat något till. Politiken hade blivit densamma, men statsministern hade riskerat att bli borgerlig.

Strejkrätten ligger visserligen utanför januariavtalet, men det troliga är att V kommer att agera på samma sätt när riksdagen ska ta ställning till de planerade liberaliseringarna av arbets- och bostadsmarknaden.

Sjöstedts grundläggande problem är att det finns en 60-procentig riksdagsmajoritet för den borgerliga ekonomiska politik som nu administreras av Stefan Löfven.

Att flytta några procentenheter från S till V kommer inte att förändra den grundläggande parlamentariska matematiken.

Svend Dahl

Anmäl text- och faktafel