Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Var det här M:s återtåg började?

Annons

Jag trodde seminariet indirekt mest skulle handla om SD. Som så mycket annat i politiken just nu. Det gjorde det inte.

När stiftelsen bakom tidskriften Axess bjöd in till det stora seminariet Moderaternas idéer under en kallblek vårdag på Engelsbergs bruk, var det på andra sätt det framgick att den poliska terrängen helt ritats om och att gamla kartor inte gäller.

Hur ska det tidigare ytterkantspartiet M förhålla sig när två partier ligger längre till höger i värderingsfrågor?

Hur ska M hantera att två partier ligger längre till höger i den ekonomiska politiken (och dessutom nu driver igenom politiska förslag som M värjde sig för)?

Varför kan inte M som parti dra större fördelar av att 60 procent av väljarna skulle föredra en icke-socialistisk statsminister och att en väldig konservativ vind blåser över landet?

Det är två stora trender som dominerat M:s kombination av ilska, frustration, analys och sorgearbete sedan regeringsbildningen: Hyllandet av Gösta Bohman. Sågningarna av Fredrik Reinfeldt. Båda dessa påbjudna hållningar dekonstruerades förtjänstfullt av flera av föreläsarna.

Inbjudan till seminariet kom för länge sedan, men det slumpade sig alltså så att det ägde rum tio dagar efter att M offentliggjort en arbetsgrupp för ett nytt partiprogram. Gruppens ordförande Christofer Fjellner var där, liksom huvudsekreteraren Alice Teodorescu. Ingen av dem höll i någon seminariepunkt, men det gjorde publicisten Mats Svegfors och partisekreteraren Gunnar Strömmer gjorde en ganska skarp, och i flera fall avvisande, sammanfattning av hur han uppfattade det som sagts i de sju föreläsningarna.

Svegfors beskrev Bohman som den ofrivillige ideologen, mest präglad av sin eras gravitationspunkt; Bohman blev Olof Palmes antites. En annan publicist, SvD:s politiska chefredaktör Tove Lifvendahl, pekade på de många trianguleringarna under Borg/Reinfeldt.

Visst förvirrade det kärnväljarna att mötas av att Nya Moderaterna lovade bjuda över S utgifter till offentlig sektor oavsett hur stora de skulle bli, att försvaret pekades ut som ett särintresse, att M 2014 gick till val på skattehöjningar, att privatiseringarna påstods vara vid vägs ände och att MUF under perioden lovade sluta vara ideologisk vakthund.

Men Nya M hedrade enligt Lifvendahl den öppenhet mot omvärlden som funnits med i M:s partihistoria. Reinfeldts tal om att öppna era hjärtan anslöt sig till både M:s och den svenska traditionen av agerande vid kriser.

Just där i Lifvendahls inlägg blev ju ljudet av händer som inte klappade som mest påtagligt.