Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Nej, katter klarar sig inte själva i skogen – bra med skärpt djurskydd

Annons

Den 1 april trädde en ny djurskyddslag i kraft, som ersätter den från 1988 och innehåller en rad förtydliganden och skärpningar, som under lång tid har efterfrågats av djurvänner.

Bland annat införs ett förbud mot att "överge djur av tamdjursart". Med andra ord kan den person som slänger ut en katt – eller en hund, även om det är betydligt ovanligare – nu dömas för brott.

Tidigare har lagen påtalat att man som djurägare är skyldig att ge tillräcklig tillsyn, vilket rimligtvis kunde tolkas som ett indirekt förbud mot att kasta ut djur på gatan – men nu finns förbudet där svart på vitt.

Uppskattningsvis rör det sig om 150000 hemlösa katter enligt de djurskyddsorganisationer som försökt göra beräkningar.

Katthemmen har i många år varit konstant överfulla. De katter som lämnats att överleva på egen hand har farit väldigt illa.

Det beror bland annat på att tamkatten ursprungligen är ett djur från Medelhavsområdet vars päls, till skillnad från de arter som är naturliga i den vilda nordiska faunan, inte förmår skydda mot hård kyla.

I en del städer har det också gått så långt att de hemlösa katterna blivit ett miljöproblem och kommunen skickat ut personal i bostadsområden för att skjuta katter för att populationerna inte ska växa sig för stora. Det är en situation som aldrig borde ha fått uppstå.

Att riksdagen häromåret röstade för ett stärkt djurskydd och att en ny djurskyddslag nu blivit verklighet är oerhört glädjande.

Det viktiga är dock att lagen framöver kommer till användning så som det är tänkt: Att människor vågar anmäla om grannen är en djurplågare som behandlar sin fyrbenta vän som en slit- och slängvara, och att den som funderar på att göra sig av med sitt husdjur genom att låsa dörren till sommarstugan och lämna katten bakom sig tänker ett varv extra.

Samtidigt med den nya djurskyddslagen införs också Lex Maja, som innebär att vårdpersonal kan anmäla misstänkt vanvård av djur utan att bryta mot sekretessen.

Lagen som har sitt ursprung i en motion från bland annat Birgitta Ohlsson (L), är uppkallad efter katten Maja som lämnades att svälta ihjäl ensam efter att hennes matte åkt in på sjukhus och hemtjänsten med hänvisning till tystnadsplikt valde att inte göra något trots att de visste att katten fanns kvar inlåst i lägenheten.

Hur vi människor behandlar andra levande varelser som är beroende av vår välvilja säger mycket om vilka vi är och det samhälle vi lever i.

I och med den nya djurskyddslagen och Lex Maja har Sverige tagit ett steg i rätt riktning.

Nästa steg borde vara att i likhet med reglerna för hundar införa obligatorisk märkning och registrering av katter – något som är under utredning.

Det skulle göra det betydligt enklare att hålla djurplågare ansvariga och definitivt sätta stopp för sommarkatter.

Malin Lernfelt

Anmäl text- och faktafel

Annons