Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Sverige värt att fira - för frihetens skull

Annons

Hur firar vi nationaldagen? I motsats till i många andra länder är det inte så många som ställer upp i det officiella hyllandet av fosterlandet. Den 6 juni är inget datum som berör. Att Gustav Vasa blev vald till kung i Strängnäs domkyrka den 6 juni 1523, att vår tidigare regeringsform antogs av ständerna den 6 juni 1809 – det är historia, vem bryr sig? Sverige har varit ett lugnt och fridfullt land, inte haft krig på över 200 år. Då är det lätt att luta sig tillbaka och ta allt för givet. Om svenska folket idag fick bestämma, skulle nog midsommaraftonen mer platsa som nationaldag.

Nationalsången då? Förlåt Odensvi och Köping, där författaren Dybeck kom ifrån, men någon lovsång över Sverige är den ju inte: orden Sverige och svensk nämns ju inte en enda gång. Den andra versen hyllar stormaktstiden, när de svenska arméerna härjade runt i Europa:

”Du tronar på minnen från fornstora dar,

då ärat Ditt namn flög över jorden.”

Men nu har vi den 6 juni som nationaldag och vi har Dybecks text, Du gamla du friska (friska ändrades sedan till fria). Då gäller det att inse: Visst har vi mycket att vara tacksamma för och stolta över, vi som bor i Sverige! För en vecka sedan fick vi välja fritt i EU-valet, eller låta bli att välja. Säga och skriva öppet att EU är uselt, eller jättebra. Vi kommenderas inte till nationaldagsfirandet för att hylla de härskande. Vi får stanna hemma, om vi vill.

Sverige är således värt några tacksamhetens tankar på nationaldagen. Men tankarna bör också gå till människor som lever i diktaturer. Just nu är det värt att minnas de tusentals studenter som offrade sina liv i Kina, de som för exakt 30 år sedan, den 4 juni 1989, massakrerades och sköts till döds på Himmelska Fridens torg i Peking. Studenterna krävde demokrati och mänskliga rättigheter, precis som i Sverige för 100 år sedan, när arbetarrörelsens och kvinnorörelsens pionjärer fredligt demonstrerade.

Sverige förändrades och har demokratiserats, och det är värt att fira. Kanske också för oss i Arboga att gå till Ahllöfsparken och lyssna på Peter Weiderud och formellt delta i hejandet på Sverige. Men den kinesiska diktaturen har inte förändrats. De styrande håller greppet om människorna. Förtrycket ökar mot minoriteter, till exempel de muslimska uighurerna i västra Kina. Det är något som vi inte minst här i Arboga bör ha i åtanke, inte bara på nationaldagen.

Hans Almgren

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons