Annons
Vidare till bblat.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Sänkt pensionsålder och 6-timmarsdag ger jobb åt fler

Många politiker på riksplanet tycks tro att det finns arbeten åt alla arbetslösa. Så är det inte om det inte görs något stort åt frågan: hur ska fler få arbete och hur ska de som inte vill arbeta sättas i arbete och bidra till samhällsekonomin?

På frågan ”Hur ska fler få arbete?” finns det svar. Sänkt pensionsålder och färre arbetstimmar per dag och vecka. 6 timmars arbetsdag innebär 30 timmars arbetsvecka. Hur ska vi få råd med detta?

Mitt svar är att det är mycket dyrare för samhället att inte göra det. Rent socialt är det stora vinster att ge människor i arbetsför ålder ett jobb att gå till och att utföra ett arbete. Mindre kriminalitet kan det förhoppningsvis också medföra.

Inom verkstadsindustrin finns det jobb men inga sökande. Undervisningen till jobb som reparatörer och maskinoperatörer får läggas ner därför att det är för få sökande i dessa praktiska ämnen, enligt lärare jag känner. En av yrkeslärarna menar att det beror på att i grundskolan talar man inte om denna typ av jobb. Jag känner till tre företag med 10- 20 anställda som inte får tag i folk som vill stå/sitta och plocka i och ur detaljer som ska bearbetas i maskinerna. ”Hellre går de hemma och stämplar eller sjukskriver sig”, säger en av företagarna i Småland.

På den andra frågan ”hur ska de som inte vill arbeta sättas i arbete”. Vilka vill inte arbeta, frågar sig någon. Kan man tvinga någon att söka jobb och att ta jobb man blir erbjuden? Varför skulle man inte kunna göra det? Jag vill att skattepengarna ska användas på bästa sätt. De som jobbar och drar in skatt till samhällsfunktionerna vill att fler arbetar och bidrar med skatter. Solidaritet efterlyses.

Inledningsvis antyder jag att det i nuläget inte finns tillräckligt med jobb åt alla. Under mina många inom industrisektorn har jag sett hur produktionen i Sverige flyttas utomlands på grund av för höga produktionskostnader i Sverige. Det har pågått länge och pågår än. Lönekostnadsläget i Sverige gör att många stora svenska företag har valt att flytta produktionen utomlands. Redan på 1960-talet flyttades större delen av tillverkningen på textilindustrierna i Borås (t ex Eiser) och Norrköping (t ex YFA) till bland annat Portugal och senare till ännu billigare länder. Electrolux valde Ungern, Bahco valde Sydamerika. Båda är exempel från senare tid. Enligt Eurostat, som man hittar på nätet, ligger arbetskostnaderna inklusive alla avgifter per timme för anställda i Sverige på 36,3 euro. Tyskland och Finland ligger också på denna nivå. Danmark på 44,7 och Norge på 50,2. Länder som Ungern, Litauen och Polen har en arbetskostnad per timme på ca 10 euro. Vi har således ingen chans att konkurrera med dessa billiga länder när det gäller produktionskostnaderna. Kvaliteten på produkterna är dessutom hög.

Mycket oroande är att den viktiga bilindustrin är helt i händerna på utländska ägare. Hur länge stannar produktionen av Volvobilar kvar i Sverige? Kineserna kan när som helst stänga Volvofabrikerna utan att vi kan göra något åt det. Inte våra olika fackförbund eller våra politiker. Det borde finnas någon lag som säger att så samhällsbetydande verksamheter inte får ha utländskt majoritetsinflytande. Jag tror att både i Frankrike och Tyskland har man den möjligheten.

Lars B

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel