Annons
Vidare till bblat.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Jakten på lodjur är en troféjakt

I en intervjustudie gjord av bland andra docent Joakim Norberg vid Örebro universitet fick tolv jägare svara på frågor om vad de upplever vid jakt. Enligt dessa tolv jägare var själva dödandet det viktigaste i jakten. Naturupplevelser var också viktigt men som bakgrund till själva dödandet. Jakten upplevdes som en tävling med djuret där själva dödandet kändes som en klimax och därefter var jägaren i eufori. ”Ju mer man jagar desto mer vill man jaga”. Jakten skapar ett beroendetillstånd enligt dessa tolv jägare och beskrivs som den ultimata mänskliga upplevelsen.

Stanna upp och tänk efter en stund! Hur var det nu med lodjuret som dödades, eller haren, räven eller rådjuret? Hur upplevde de jakten? För djuren är jakten på allvar och de får betala med sitt liv för något som av vissa jägare beskrivs som ”en upplevelse av fullständighet”. Det är inte svårt att föreställa sig vad djuret kände – rädsla, skräck, ångest, stress, smärta … Har vi människor inte kommit längre än så här i fråga om moral och etik?

Den första mars släpps skarpa jakthundar lösa i naturen att jaga Sveriges populäraste djur – lodjuret. Licensjakten på lodjur inleds.

Lodjuret är fridlyst, det borde inte jagas alls. Vid tidpunkten för jakten åtföljs lodjursmamman av sin årsunge som är cirka nio till tio månader gammal. Lodjuren jagas av lösa hundar tills de inte orkar mer och klättrar upp i ett träd för att freda sig. Hundarna vaktar under trädet så att lokatterna inte kan fly. Jägaren kan gå fram till trädet och skjuta ner de försvarslösa djuren.

Fällor tillåts även i vissa län. Det är en mardröm för ett vilt djur att bli instängd i en fälla. Lodjuret river av sig klorna i desperata försök att ta sig ut. I magen på lodjur som suttit i fälla har man hittat träflis.

Varför jagas lodjur? Ofta menar man att lodjuren tar renar eller får. Men borde inte ansvaret ligga på djurägare att se efter och vakta sina djur bättre? Renar lämnas utan tillsyn på en yta av halva Sverige. Hur kan man begära att lokatterna ska förstå att dessa renar tillhör människan?

Jakten på lodjur är en troféjakt. Med hjälp av ett Citesintyg får jägaren behålla skinnet.

Intressant och positivt i undersökningen är ändå att de tolv jägarna redovisade att de även hade känslor av skam, äckel, skuld. Obehag upplevdes när man närmade sig något som var dött. Skuld inför att ha dödat ett djur.

Är det verkligen rätt att döda en annan varelse? Den frågan borde ansvariga myndigheter ställa sig. Svaret måste bli – Nej.

Annika Anastassiou

styrelseledamot i föreningen Jaktkritikerna

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel