Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gustav Ericsson: Tack och förlåt, Västmanland!

Annons

Tänk att det redan har gått fem (!) veckor sedan jag tog tåget ner till Västmanland i början av juli, med Annika Norlin i hörlurarna. Det känns snarare som två, max två och en halv vecka. Men ändå har det hunnit hända så otroligt mycket under våra veckor tillsammans.

Och jag har fått skriva ledare och krönikor i er anrika tidning. Vilken grej.

Det har bland annat handlat om kommunala gräsmattor som borde få växa fritt, förutsättningar för de västmanländska mikrobryggerierna och orimligheten i att den svenska älgen rödlistas.

Men även lite djupare opinionsjournalistik. Till exempel hur rika Stockholmskommuner ”exporterar” socioekonomiskt svaga personer till Bergslagen bara för att slippa "problem" i den egna stadsbilden, hur kommuner i Västmanland väljer bort miljontals kronor i statsbidrag genom att inte söka pengar de redan är garanterade för habiliteringsersättning till deltagare i daglig verksamhet enligt LSS eller hur Migrationsverket vansinnigt nog nekat femtonåriga Xeyal Elizade asyl och hur han måste lämna Sverige – det land han gjort till sitt – i oktober.

Ni är många som har hört av er, både genom mejl, telefon, sociala medier, ja till och med handskrivna brev. Det har varit en fröjd att läsa dem alla. Och så klart insändarsidan. Jag hade ju inte gjort mitt jobb som oberoende liberal politisk redaktör om inte några av er satt morgonkaffet i vrångstrupen när ni läst vad jag skrivit i tidningen och därtill känt er tvungna att bemöta mina kåserier.

Flest positiva kommentarer gav ni mig angående min text om att antal högskolepoäng varken berättar vem man är som människa eller hur smart man är. Det känns ändå fint. För klokskap är så mycket mer än bara en till rad på cv:et, kom ihåg det.

Jag tar med mig många minnen från de här fem veckorna. Både från fina och jobbiga stunder. Men jag tar kanske framför allt med mig en ökad kunskap om ert fina landskap. Jag skrev ju tidigare att ni i Västmanland borde sträcka på er mer och bli bättre på att marknadsföra ert län. Det vill säga: helt enkelt skryta mer om allt fantastiskt som finns att se, göra och uppleva här.

I sommar har jag dragit mitt strå till den lokala och regionala besökningsstatistiken. Och jag hoppas att ni är fler som gjort samma sak. Om inte, så har ni ju all möjlighet att göra det. Det är ju bara att öppna ytterdörren och hoppa på närmaste buss.

Nu har jag hoppat på tåget norrut igen. Och den här veckan kommer tidningens politiska redaktör, Matilda Molander, tillbaka från sin välförtjänta semester.

Men vi ses i spalterna igen någon gång. Vem vet, det kanske blir mer snart än några av er hoppas på.

Tack och förlåt för allt, Västmanland.

Anmäl text- och faktafel

Annons