Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Frökens träff med forna elever väckte glada minnen

Artikel 293 av 300
Folk
Visa alla artiklar

Ulla Eriksson var småskollärarinna för barnen i Himmeta

Annons

Ullas bostad Klockargården ligger mellan kyrkan och skolan i Sticklinge, två institutioner som på sätt och vis präglat hennes liv. Morfar, kyrkvaktmästare, nämner hon ofta under vårt samtal.

– Jag var med morfar ibland i kyrkan.

Ulla växte upp som mellanbarnet i Berge i Sköns socken, numera Sundsvalls kommun.

Som 12-åring började hon som springflicka i fasters butik i Stockholm, kunde kalla sig affärsbiträde efter ett år och återvände inte till hemtrakterna i norr förrän vid 16 års ålder.

– Jag träffade så många intressanta människor under de där åren i Stockholm. Det fanns bland annat en tant Gustafsson som gav mig den här, säger Ulla, tar av sig guldringen med den lila stenen och visar. Färgen matchar de kläder hon har på sig.

– Jag har haft ringen på mig sedan jag konfirmerades.

När Ulla återvände till Berge läste hon in fortsättningsskolan, tog anställning på ett fabrikskontor, studerade på folkhögskola och sökte in till småskole-

seminariet i Härnösand.

– Det var en veckas uttagning på skolan till själva utbildningen. Efter tre dagars prov tog man ut en mindre skara som fick fortsätta.

Ulla gjorde sina prov och for tillbaka hem. En svägerska bevakade anslaget som så småningom sattes upp på skolan, och som berättade vilka sökande som fick fortsätta. Ulla var en av dem.

– Då var lyckan fullständig, säger Ulla och strålar.

Som nyutexaminerad läste hon Lärarinnetidningen där lediga tjänster utannonserades.

– Det fanns många jobb i Mellansverige.

I Himmeta blev det napp. Melker Dahlborg, präst i Medåker, ringde och erbjöd henne tjänsten som lärarinna i Gässlinge skola.

– Jag minns att jag blev så väl mottagen av alla vänliga människor i bygden, säger Ulla. Första natten erbjöds jag och min lillasyster, som följde med för att se var jag skulle bo och arbeta, sovplats hos Gunnar och Hildur Andersson i Gässlinge.

– Morgonen efter berättade Hildur att vi sovit i brudlakanen, säger Ulla och ler.

Hon inte bara började som lärarinna i Himmeta, hon blev kvar, såg barnen växa upp och så småningom komma tillbaka med sina egna barn till skolan.

För ett par veckor sedan träffade Ulla sina allra första elever igen ur årskurs 1 och 2 i Gässlinge småskola. Av tolv elever totalt kunde tio delta i återträffen, som var mycket lyckad och väckte många minnen till liv.