Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ericsson: Det är Sveriges vanligaste livshotande sjukdom – fördomar om typ 1 diabetes fördummar

Annons

Vi måste börja prata om Sveriges absolut vanligaste livshotande sjukdom hos barn: Typ 1 diabetes.

Ja, jag skriver typ 1 diabetes. Det gör jag därför att diabetes inte är en sjukdom, det är flera. Och det är en otroligt stor skillnad att drabbas av typ 1 eller typ 2 diabetes – just eftersom att det är två helt olika sjukdomar. Typ 2 kan gå tillbaka, men det kan aldrig typ 1 diabetes göra.

Jag skriver inte heller barndiabetes, eftersom även vuxna kan drabbas. Och sjukdomen försvinner inte bara för att barnet blir vuxen. Nej, den följer den drabbade livet ut.

Typ 1 diabetes är vanligare i Finland och Sverige, än i något annat land i världen. I Sverige får så många som två till tre barn sin diagnos, varje dag. Det är över 900 barn om året. Nästa lika många vuxna drabbas.

Trots det tycks kunskaperna om sjukdomen hos många svenskar vara tämligen begränsade. Ofta till och med direkt felaktiga.

”Hade du inte ätit så mycket godis så hade du inte fått diabetes” eller ”Hade du bara rört på dig mer så hade du inte fått diabetes”.

Det är två vanliga fördomar som riktas mot drabbade. Skulden läggs på den sjuka. Men personer med typ 1 diabetes är inte allergiska mot socker och det är inte någon livsstilssjukdom.

Jag har vuxit upp som nära anhörig till en person med typ 1 diabetes. Vi kunde få höra att det var tur att det ändå bara var diabetes, det hade ju kunnat vara så mycket värre.

Tur? Vad är det som är tur att som barn drabbas av Sveriges absolut vanligaste livshotande sjukdom? Nej, det finns få saker som gör mig så frustrerad som de fördummande fördomarna som riktas mot sjukdomen och de drabbade.

De flesta med typ 1 diabetes – eller anhörig till en person med sjukdomen – vet vilka konsekvenserna är. Utöver all skambeläggning och alla oräkneliga sprutor och blodprov som måste tas, bara för att få vardagen att fungera, så medföljer många andra komplikationer och följdsjukdomar.

Högre risk att insjukna i hjärt-kärlsjukdomar. Högre risk för näthinneskador, njurskador och nervtrådsskador. En vanlig influensa eller magsjuka kräver ofta vård på sjukhus. Dessutom beräknas personer med typ 1 diabetes leva hela tio år mindre än normalbefolkningen.

Studier visar även att de löper en högre risk att ta sitt liv. Personer med typ 1 diabetes går ständigt omkring med mordvapnet. Det räcker med några extra enheter insulin för att kroppen ska hamna i koma och sen stängas av helt.

Varför pratar vi inte mer om det? Varför bagatelliserar vi sjukdomen och klumpar ihop den med typ 2 diabetes? Varför säger vi att drabbade får skylla sig själv?

I somras kunde vi läsa om hur en man från Falun blev förd till fyllecell när han hade för högt blodsocker. Han nekades både insulin och vård av polisen. Mannen anmälde polisen till Justitieombudsmannen. Det var helt rätt.

Den här gången var mannen för hög. Vad som hade hänt om han varit för låg – ja, det vill jag inte tänka på.

Diabetes typ 1 är en av våra allvarligaste sjukdomar och Sveriges absolut vanligaste livshotande sjukdom hos barn. Tänk på det nästa gång du ser ett barn ta en insulinspruta i magen eller ett stick i fingret. De gör inte det för att de ätit för mycket godis eller motionerat för lite. Utan för att de hade oturen att vara ett av tre barn som varje dag drabbas av den obotliga sjukdomen.

Anmäl text- och faktafel