Har det varit ett lätt beslut att namnge två medarbetare på en lokaltidning och granska deras arbete.
Nej, det har det inte varit.
Dels för att vi riskerar en skitstorm av anklagelser om att vi bara vill trycka dit en konkurrent, och dels för att namnpubliceringar aldrig är enkla beslut att fatta.
För när blir en skribent – eller någon – en offentlig person?
Min bedömning är att dessa två personer, som inte är politiker, ledande tjänsteman eller företagsledare, är att anse som offentliga eftersom de själva har valt offentligheten och använder offentligheten för att påverka andra människor.
Karl Beijbom och Marie Selling Achrén har sedan de två bildade det så kallade grävteamet hösten 2022 använt Magazin 24 för att nå ut till invånarna i Köping.
Annons
”Ingenting skall mörkas. Allt skall fram i ljuset. Tystnadens kultur skall bekämpas. Allt av intresse skall offentliggöras, publiceras och diskuteras.”
Annons
Det har Karl Beijbom skrivit i flera texter.
Så varför har inte Magazin 24 berättat för läsarna att det är tidningens researcher, Marie Selling Achrén, som står bakom överklagandet av budgetprocessen till förvaltningsrätten? ”Två privatpersoner har överklagat budgetbeslutet [...]”, skriver de i sin egen rapportering.
De har inte heller berättat att Marie Selling Achrén under de senaste åren har varit i konflikt med Köpings kommun och vid flertalet tillfällen anmält kommunen till Justitieombudsmannen.
Den bakgrunden anser jag att Köpingsborna har rätt att få veta nu när hon har makten och plattformen att påverka invånarna. I synnerhet när hon gör det tillsammans med Karl Beijbom, en person som i vissa kretsar har stor auktoritet.
Magazin 24:s sätt att medvetet vinkla nyheter så att det passar deras agenda går starkt att ifrågasätta.

Ur Magazin 24, vecka 4, 2023.
Jag anser att det är problematiskt att Magazin 24 inte är transparenta. Därtill har de, enligt mitt tycke, en märklig syn på grävande journalistik och pressetik. Något som Medierna i P1 var först med att belysa.
Annons
Annons
Grävande journalistik är inte att rada upp en massa märkligheter som man har funnit och presentera dem ihop med spekulationer och teser och låta kommunen bemöta dessa i genmälen. Då har man missat viktiga punkter i publicitetsreglerna: att kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger och ge läsaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
När vi granskar samma korttransaktioner, framträder en annan bild. Vi kan inte finna att någon har fifflat eller skott sig på skattepengar.
Journalistik är ett förtroendeuppdrag. Du som läsare ska kunna lita på det som berättas. Journalistikens roll är att förklara, att komma så nära sanningen som möjligt. Magazin 24:s sätt att medvetet vinkla nyheter så att det passar deras agenda går starkt att ifrågasätta.
Granskningarna av Köpings kommun har fått stort genomslag. Det har inte minst Karl Beijbom själv framhållit. Bland annat genom att lyfta att en tidigare domare i Högsta domstolen (icke namngiven) berömt publiceringarna. ”Folk tackar och gratulerar tidningen för vår journalistiska insats”, skriver även Beijbom i en krönika.
Men ryggdunkar ska inte sporra journalistik.
Där håller jag med DN:s chefredaktör Peter Wolodarski: ”Journalistikens uppgift är inte att vara populär eller att få mest applåder, utan att göra samhället mer begripligt.”
Det är därför jag nu väljer att publicera namnen på grävreportern och researchern och även låta dem och Magazin 24:s ansvariga utgivare komma till tals och förklara sig.
Köpingsborna har rätt att få hela bilden.