I ett debattinlägg i VLT den 29 augusti uppmärksammar Regionrådet Agne Furingsten de tendenser till en ökad politisk styrning av kulturlivet som under senare år kommit till uttryck på olika håll i vårt land. Iakttagelsen bekräftas i en nyligen publicerad rapport från Myndigheten för kulturanalys som han refererar till. Utvecklingen har också uppmärksammats i en lång rad artiklar och debattinlägg på tidningarnas kultursidor och i annan media.
I en intervju i Svenska Dagbladet i början av juli medger kulturminister Amanda Lind att det förekommit övertramp. Ett exempel som nämns är det regeringsuppdrag som Kulturrådet fick år 2016 att ”genomföra kunskapshöjande insatser” i syfte att lära konstaktörer hur de …”kan synliggöra normer och utmana negativa stereotyper.” Uppdraget innebar således att Regeringen pekar ut ett innehållsligt perspektiv för myndigheten avsett att prägla det konstnärliga innehållet. Något som kulturministern konstaterar att var mindre lämpligt.
Annons
Annons

Kulturminister Amanda Lind (MP) medger att det skett statliga övertramp mot den konstnärliga friheten i Sverige.
Bild: Katarina Vikström
Ett annat exempel som tas upp i intervjun är att Kulturrådet i de blanketter som ligger till grund för Kulturrådets bedömning av ansökningar om bidrag kräver att de sökande ska redogöra för hur de ska integrera jämställdhets-, hbtq-, mångfalds - och interkulturella perspektiv i sin verksamhet. Många sökande uppfattar detta som en otillbörlig styrning av den konstnärliga friheten, som ytterligare förstärks av det faktum att man på myndighetens hemsida klargör att ”hbtq-frågor ska prioriteras i bidragsgivningen”. Här framhåller ministern att det inte är hennes sak att kommentera hur ansökningsblanketter ser ut hos en enskild myndighet, men konstaterar att det kan behövas en översyn av de olika direktiv som politiken ger.
Men det finns brister också på regional och kommunal nivå, konstaterar Myndigheten för kulturanalys. Kulturen förväntas ofta att vara ”nyttig”, och politikerna vill ibland använda den som ett instrument för att uppnå mål som ligger utanför kulturpolitikens ansvarsområde och riskerar därmed att inskränka den konstnärliga friheten. En frihet som utgör en hörnsten i ett demokratiskt samhälle, som Agne Furingsten framhåller i sitt debattinlägg.

Regionråd Agne Furingsten (L)
Bild: Erik Jersenius
Annons
Sett utifrån ovanstående perspektiv är det välgörande att han i sin artikel så tydligt markerar det Liberala partiets kraftfulla ställningstagande för den konstnärliga friheten och en strävan att på alla sätt motverka varje form av politisk styrning som kan hota den friheten. I det sammanhanget refererar han till det ofta återkommande uttrycket ”armslängds avstånd”, där han också förtydligar innebörden av begreppet genom att betona att politikens uppgift är att skapa ”möjligheter men inte styra det kulturella innehållet.” Det är ett viktigt förtydligande, som framgår av den ovan refererade intervjun med kulturministern.
Annons
Det är också en utgångspunkt för det arbete som nu pågår för att ta fram den regionala kulturplan för Region Västmanland som Agne Furingsten beskriver. Sett ur bild -och formkonstens perspektiv är det speciellt glädjande att man är beredd att göra en särskild satsning för att stärka och utöka resurserna för en del av kulturlivet som är starkt eftersatt i förhållande till andra konstformer i regionen. Men också i jämförelse med i landets övriga regioner, där Västmanland enligt tillgänglig statistik ligger i det absoluta bottenskiktet.
Konkret innebär satsningen att man avser att etablera ett Resurscentrum för konst i länet.

Leif Jonsson, ordförande i Konstfrämjandet Västmanland.
Bild: Erik Jersenius
Detta var också temat för det dialogmöte som genomfördes onsdagen den 8 september, till vilket länets konstnärer och andra intresserade var inbjudna att delta. Det ser jag som ett uttryck för en ärlig vilja från politikens håll att i samarbete med dem som det närmast berör utveckla former som säkerställer den konstnärliga friheten i förhållande till politisk styrning. Att det förhåller sig så understryks av det faktum att, utöver Kultur- och folkbildningsnämndens ordförande Agne Furingsten, även 1:e vice ordförande i nämnden Lena Johansson deltog i mötet.
Hur diskussionen kring den tänkta organisationen och dess uppdrag skulle kunna se ut har jag för avsikt att återkomma till i ett annat sammanhang.
Leif Jonson
Ordförande
Konstfrämjandet Västmanland