Annons

Annons

Annons

Coronaviruset

Chefredaktören: Ett år sedan första dödsfallet i KAK – utan er hade vi inte kommit nära

I dagarna är det ett år sedan första dödsfallet i covid-19 inom vård- och omsorg i Köpings kommun, det första coronarelaterade dödsfallet i Västra Mälardalen.

Helena Tell, chefredaktör och ansvarig utgivare.

Bild: Lennye Osbeck

Annons

Dödsfallet inträffade bara dagar efter att kommunen gått ut med information om att två personer inom Köpings vård- och omsorgsverksamhet drabbats av covid-19 och att smittan därmed tagit sig in på boendena.

Sedan det första dödsfallet har ytterligare 31 personer avlidit i covid-19 i Köping (enligt statistik från regionen den 1 april). 17 av dessa var äldre personer, bosatta på kommunens äldreboenden.

Varenda liv som släckts under pandemin är en sorg. I dagsläget vet vi att samhället inte lyckades skydda de allra äldsta, i synnerhet under pandemins första våg.

Det visste vi inte när tidningen en blåsig aprildag stämde träff med vård- och omsorgschefen Annasarah Pavasson för att i en tv-sändning intervjua henne om de två första coronafallen.

Annons

Vi frågade vilka boenden som var drabbade, om tillgången till skyddsutrustning och om det var brukare eller personal som var drabbade. Få av våra frågor fick svar, patientsekretessen satte stopp.

Annons

Vi åkte hem med en känsla av frustration. Och den växte under våren.

Så fort vi närmade oss kärnan, den smittsamma eller dödliga delen av pandemin, möttes vi av tystnad med hänvisning till patientsekretessen.

Vi förstod snabbt att vi befann oss i en historisk händelse, en pandemi som Sverige inte var beredd på och som påverkade varenda del av vårt samhälle; jobb, skola, vård, omsorg, kultur – hela vår vardag.

Restriktioner, rekommendationer, förmaningar, uppmaningar, åtgärder, stöd och bidrag. Från näringslivet kom det ena initiativet efter det andra för att muntra upp, förenkla och hjälpa till. Tidningen rapporterade om balkongföreställningar, handlingshjälp, hemleveranser och bortskänkta luncher och tårtor till vårdpersonal. Men så fort vi närmade oss kärnan, den smittsamma eller dödliga delen av pandemin, möttes vi av tystnad med hänvisning till patientsekretessen.

Lena, som egentligen heter något annat, undrade i Bbl/AT i april förra året varför cheferna ska jobba hemifrån för att inte sprida smitta, medan hon och hennes kollegor ska gå till jobbet som vanligt, utan extra skyddsutrusning. ”Det är som att man gör skillnad på folk och folk.”

Bild: Helena Tell

Avståndet kändes ointagligt.

Och då blev vi permitterade. Mitt under den brinnande pandemin skulle alla på redaktionen arbeta 20 procent mindre.

Men det var inte bara vi som var frustrerade. Någon gång när björkarna började få musöron fick vi tillgång till vittnesbilder inifrån vård- och omsorgsboendena. Vi kunde berätta om personal som var livrädda för att smittas eftersom de inte hade tillräcklig skyddsutrustning, om ett LSS-boende som blivit ofrivillig coronaavdelning och om oron kring den tystnadskultur som man upplevde hade uppstått i samband med pandemin.

Annons

Annons

Tack var dessa modiga medborgare, som använde meddelarfriheten, fick vi en osminkad bild av läget. Viktig rapportering som inte handlar om att peka finger åt någon utan lyfta fram missförhållanden för att skapa förändring.

På kvällen den 24 april 2020 kördes Leif ”Lillen” Andersson i ilfart till akuten i Västerås. Han låg 41 dagar på intensiven. 33 i respirator. ”Jag är hemma till helgen, sa jag när jag åkte in. Det blev inte riktigt så, berättar Leif för Bbl/AT i början av december förra året.

Bild: Michael Sandsjö

Vi har även flera KAK-bor att tacka för att de öppenhjärtigt berättat om hur coronan påverkat dem. Jag tänker på Leif ”Lillen” Anderssons hundra dagar långa kamp mot covid-19, på Måsta-Ivar, vars 100-årskalas blev inställt, på Petter som inte fick följa med Linnea och sonen till BB efter förlossningen. Och så tänker jag på Siri, som jag själv träffade på Valborgsmässoafton för snart ett år sedan. 96 år gammal drabbades hon av covid-19 men tillfrisknade.

I ett år har vi arbetat med pandemin, såväl bevakat dess härjningar som förhållit oss till den. Permitteringarna på redaktionen upphörde i juli förra året (annonssäljarna var permitterade till och med årsskiftet). Däremot har vi fortsatt att arbeta hemifrån. Det har varit ett annorlunda år, men en sak är oförändrad. Det är tillsammans med er som vi skapar innehållet i Bärgslagsbladet/Arboga Tidning. Fortsätt att hjälpa oss att skildra den här omtumlande och svårgreppabara tiden som pandemin innebär. Den kommer att bli en del av vår gemensamma historia.

Annons

Annons

Läs också: Annasarah navigerar vård- och omsorgen mitt i stormens öga

Läs också: Få KAK-bor under 65 år har avlidit i covid-19

Läs också: De nya pandemi-inspektörerna lappar främst – men länsstyrelsen kan bomma igen

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan