Blir upprörd när jag läser Raymond Hahnes insändare i dagens tidning. Säger precis tvärtom: Tack och lov att Bonniers kom in och räddade Bärgslagsbladet. 

Efter år av nedåtgående kvalitet, innehåll styrt från Västerås, (delvis) producerat av själlösa robotar och med ointresserade konkursmässiga ägare kom Bonniers in som en engagerad ”frälsare” och vände skutan. Med Helena Tell som engagerad och lokalpatriotisk styrman fick medarbetarna självförtroendet och gnistan åter och med duktiga Michael Sandsjös återkomst är det med glädje jag läser tidningen i ”paddan” tre dagar i veckan och nyheter på webben däremellan. Har även papperstidningen som sambon vägrar släppa.

Konkurrens är nyttigt och jag hoppas att även Magazin har en framtid och kan få in mera lokalt innehåll än annonser, och utöka sin utgivningstakt. Men förstår att det är tufft utan externa ekonomiska muskler.

Visst kan man med nostalgiska ögon se tillbaka. När jag växte upp i Kungsör hade Bärgslagsbladet, Folket och Eskilstuna-Kuriren redaktioner på den lilla orten, Nerikes Allehanda fanns på plats i Arboga och Västmanlands Läns Tidning hade en journalist stationerad i Köping. Men det var innan internet, helt andra tider och ska väl ses genom samma nostalgiska filter som man tidigare gjorde med häst och vagn.

Peter Gustafsson