Vi kommer att fira hela det resterande året genom att bjuda på återblickar från nyhetshändelser. Stora som små, och vi har gått ända tillbaka till tidningarnas begynnelse. Till hösten, om coronakrisen och pandemin har stabiliserats, hoppas vi kunna fira tillsammans med er läsare.

I arbetet med att förbereda vårt 300-årsfirande har vi grävt i arkiven, bläddrat i böcker och pratat runt med folk. Bland annat sprang jag på Christina Liljeskog Meijer, dotter till Nils Liljeskog som under årtionden var frilansare på Bärgslagsbladets sportredaktion. Hon berättade att hon hade en anteckningsbok kvar från sin far, men noggranna noteringar.

Under en svindlande sekund slog tanken mig: Vad lämnar jag till eftervärlden?

Inte mycket alls. Jo, en hel massa grejer som ligger i det digitala molnet. Sökbart nu, men hur blir det sen? Vi som har problem att ta oss in i systemet efter varje lösenordsbyte. Hur ska de då fixa det om hundra år?

Varje dag skrivs historia på Bärgslagsbladet/Arboga Tidning. Det är inget vi går runt och tänker på, vilket nog är tur. Man kan få skrivkramp för mindre.

Häromdagen träffade jag Karl Östgren, huvudredaktör och ansvarig utgivare på Bärgslagbladet/Arboga Tidning mellan 1970 och 1995. Han fyller för övrigt 90 år i veckan, en längre artikel kommer på fredag.

Karls far och farfar var också redaktörer på tidningarna. Kände han någonsin pressen av att vara en del av en epok, en del av historien? Nej, faktiskt inte, berättade han. ”Som journalist är uppdraget att informera och berätta, det var det jag tänkte på.” Och så är det.

Det är vårt uppdrag än i dag.

Det är händelserna som utgör Bbl/AT:s historia. Det är ni som läser tidningarna, som tipsar oss om nyhetshändelser, bjuder in er till era hem och ställer upp på intervjuer – det är med er som historien börjar.

När Bärgslagsbladet fyllde 100 år fick Köpingshistorikern Oskar Björnänger i uppdrag att skriva en bok om tidningen. I förordet skriver Karl Östgren:

”År 1970 skulle tidningen dö, trodde somliga. Tekniken var utnyttjad till sin åldersgräns, stora investeringar var nödvändiga. Den nya ägaren, VLT, borde väl använda sin moderna teknik och sin kapacitet i länshuvudstaden. Men på VLT hade man djupare insikter i tidningsutgivning. En stad som Köping måste ha en alldeles egen tidning, med människor på plats.”

Orden skulle kunna vara skrivna i dag. Byt ut VLT mot Bonnier, bara. Och nog vore det trevligt med en redaktion i Arboga igen. Men i den frågan kan vi nog inte lägga karbonpapper på historien. Det får bli ett ämne för en annan krönika. Nu startar vi firandet. Häng med!