Det blir i alla fall inte sämre. Så kan man sammanfatta Polisens nya sammanställning över utsatta och särskilt utsatta områden.

På måndagsförmiddagen presenterades en uppdaterad lista över de orter i Sverige som har “låg socioekonomisk status” och där kriminella har stor påverkan på samhället. I extremfallen – alltså på de “särskilt utsatta” orterna – präglas bostadsområdena av parallella samhällsstrukturer, ovilja att delta i rättsprocesser och religiös extremism.

År 2015, då den första kartläggningen gjordes, uppgick antalet utsatta områden till 53, varav 15 var av den allvarligare graden. Två år senare hade antalet ökat till 61, varav 23 klassades som “särskilt utsatta”.

Nu verkar trenden vara bruten. På 2019 års lista finns 60 områden, och av dessa är det riktigt illa i 22 stycken.

På Bäckby, som är Västerås enda utsatta område, är läget oförändrat. Det blir inte tydligt bättre, men situationen är inte heller på väg att förvärras.

Polisen ska ha en stor eloge för sitt arbete. Att de utsatta områdena inte ökar, utan tvärtom minskar något, visar att idogt polisarbete gör skillnad. Polisen själv lyfter fram närvaro i lokalsamhället, bättre kontakt med invånarna och samarbete med kommunerna som en framgångsfaktor. Att utvecklingen går åt rätt håll visar också på vikten av en offentlig debatt om problemen, och att samla in och strukturera information.

Många kommunpolitiker har klagat över att deras områden hamnat på polisens listor. Enligt kritikerna är det “stigmatiserande” för de som bor där. Men att vardagslivet blir tryggare för invånarna är viktigare än att en kommunpolitiker kan visa upp en “bild”, som dessutom inte är sann.

Det finns två centrala slutsatser att dra av årets kartläggning. En är att Polisen måste ha resurser nog att arbeta i de områden som befinner sig i gränslandet, där drogförsäljning och annan brottslighet existerar, men där de kriminella strukturerna inte har grepp om hela samhället. Annars finns risken att kriminaliteten flyttar från ett område med hög polisnärvaro till ett annat som inte är lika bevakat.

En annan lärdom är att arbetet med att mota bort de kriminella tar tid. Polisen uppskattar att det tar mellan 10 och 20 år att på allvar förändra situationen i ett bostadsområde.

Polisarbetet i de utsatta områdena är alltså ingen punktinsats. Behovet handlar om en permanent ökad närvaro av poliser i dessa områden. Den utlovade utökningen av polisstyrkan med 10 000 man år 2024 bör betraktas som en bra start.

För polisen har ju andra uppgifter utöver att mota bort kriminaliteten i utsatta områden. Exempelvis ska även de som bor i trygga medelklassförorter kunna lita på att polisen dyker upp om någon gjort inbrott i källaren.

Karin Pihl

Anmäl text- och faktafel