Det är min sista arbetsvecka på tidningarna i Västmanland. Nja, inte riktigt, jag kommer tillbaka som krönikör då och då. Men från och med måndag är det slut med det dagliga arbetet som politisk redaktör och som debattredaktör.

Det mest givande under mina 33 år på tidningen har varit kommentarer från läsare och att ha kontakt med debattskribenter. De kommer i stället att kontakta mina efterträdare, men för mig kan det bli tomt.

Mycket beskrivs nu förtiden som att vara med på en "resa" med en "färdplan". I Mittmedia talas det till exempel om resan till det digitala.

Tiden på VLT har både för mig och för samhället i mycket präglats av konkret resande. Den utbyggda tågtrafiken har bidragit till förändringen av Västerås.

När jag började på VLT i mitten av 1980-talet fanns det ännu skäl att tala om Västerås som "Sveriges största brukssamhälle". Asea dominerade och Socialdemokraterna styrde ständigt lokalt.

Nu röstar västeråsarna ungefär som rikssnittet, Asea blev ABB och har sålt av mycket av den tidigare verksamheten. Högskolan, fler företag och den ökande pendlingen har bidragit till att göra Västerås till en både mer spännande och mer "vanlig" stad.

För egen del blev det bakvänt med resandet. Fram till år 2001, med undantag för ett par års tjänstledighet, kom jag med tåg från Stockholm.

Då var det besvärligt att dagpendla, många behövde, som jag, övernattningsmöjligheter. När tågen började gå oftare och snabbare flyttade jag hit och fortsatte att åka tåg från Kvicksund.

Nu är dagpendling vardagsmat. Och trots att det har blivit betydligt bättre har många ledare genom åren ändå handlat om strul som inställda tåg, förarbrist, lokfel, elfel med mera.

Bara för några dagar sedan var det ännu en artikel på nyhetsplats om irriterade pendlare. Det finns tyvärr skäl att misstänka att kritik av tågtrafiken fortsatt lär behövas.

Så är det ofta. Det blir bättre, men inte alls lika bra som det har förespeglats.

Västerås har vuxit ur "brukssamhället", men blir det en storstad? Ja gärna, säger ledande politiker och lutar sig på prognoser om kraftig befolkningsökning. Jag misstänker att många västeråsare föredrar den "mellanstora" staden, och att det kan bli fortsatt oro och protester mot kommunpolitikernas planer.

De riktigt stora förändringarna har skett utanför Sverige. Här har det, trots en orolig ledare om demokratins framtid bara för några dagar sedan, blivit mycket bättre. När jag började på VLT fanns Sovjetdiktaturen.

Våra baltiska grannländer var ockuperade och få visste att Tallinn egentligen var Stockholms närmaste huvudstad. Jag hade besökt Sovjetestland, men det var krångligt att få komma dit, och väl där var det ständig övervakning. Nu är det inte konstigare att åka till Riga eller Tallinn än till Helsingfors.

Mediers uppgift, både med nyheter och ledarkommentarer, är att bevaka, förklara och ställa makthavare till svars. Det kommer alltid att behövas.

Men tonen har betydelse. Kritisera hellre sak än person, vederlägg motståndarens bästa argument i stället för att angripa det sämsta. (Medges att det är lättare sagt än gjort.)

Det kan vara lätt att ana argan list, hemliga planer och stora konspirationer i politiken. Men jag tror mer på tre brittiska citat: "En vecka är en lång tid i politiken" (premiärminister Harold Wilson). Vad som oroar är "händelser, unge man, händelser" (premiärminister Harold Macmillan, möjligen en vandringssägen men i så fall en bra sådan) och "det är bara den ena förbannade saken efter den andra" (utrikesminister Edward Grey).

Det blir sällan som politiker och planerare har tänkt. Förvirring snarare än konspiration gäller.

Politiken är som livet, det oväntade händer. Det har i varje fall gjort det mer spännande och utmanande att vara ledarskribent.

Anmäl text- och faktafel