I takt med att min egen pensionering snabbt närmar sig är exemplen för många för att bara vara anekdotiska: När det gäller synen på pension och pensionsålder är det, för att tala "populistsvenska", tydliga skillnader mellan eliten och folket.

Reaktionen från politiker och andra väletablerade är ofta underförstådd kritik att inte arbeta längre eller hurtfriska kommentarer om alla yrkesliknande projekt som kan genomföras. Bland andra bekanta eller grannar är det mycket vanligare med förstående kommentarer och att de själva om de är eller närmar sig 60-årsåldern tänker på hur den egna pensionen ska fungera.

Svenskar är visserligen inte som fransmän, så det lär inte bli några gula väster i protest mot den på sikt kraftiga höjningen av pensionsåldern. Men risken för ytterligare misstro mot de etablerade partiernas politiker och andra högre beslutsfattare ska inte underskattas.

De flesta förstår nog att högre medellivslängd gör att de yrkesverksamma åren måste bli fler och/eller mer pengar avsättas till den framtida pensionen varje år i arbetslivet. Däremot är det svårare att förstå varför inte fler sätt än kraftigt höjd pensionsålder kan prövas och att inte rätten att med öppna ögon välja en tidigare pensionsålder med mindre pengar respekteras.

Den intjänade pensionen beror inte bara på slutåldern och också på inträdesåldern. Enligt Skandia har Sverige en av västvärldens högsta examensålder, nästan 30 år. Alltfler behöver ta examen, andelen akademiker i befolkningen har ökat jämfört med tidigare. Det ger färre år att arbeta in pensionen.

Här kan studenter som undviker "sabbatsår" och håller en hög studietakt premieras. Utbildningar har också förlängts jämfört med tidigare, och fler kan vara på gång, som polisutbildningen. Här kunde politikerna snarare undersöka om en del högre utbildningar kunde kortas, vilket skulle ge ett längre yrkesliv.

Detta i synnerhet som den snabba förändringen på arbetsmarknaden talar för att fler yrkesår kan gå förlorade genom krav på omskolning eller vidare utbildning. Då kan det vara rätt att "spara" studieår genom att ha kortare studietid i ungdomen.

Fler yrkesgrupper får igenom legitimationskrav. Det gör också att det blir svårare att byta bana under yrkeslivet, praktiska erfarenheter räknas inte för den som senare i livet vill studera till legitimationsyrken. Här kan någon form av möjlighet att få räkna in relevant yrkeserfarenhet i antalet krävda studieår göra det lättare att byta yrke.

Gränsen för att börja tjäna in avtalspensioner är i dag ofta 25 år. Den borde sänkas för dem som börjar arbeta tidigt.

Mätningar tyder på att många är beredda att avstå en lönehöjning för bättre pensioner. Sådana svar kan visserligen behöva tas med en nypa salt, men pekar ändå på att det kan finnas utrymme för att höja avgiften för den allmänna pensionen.

Tidigare fanns en avdragsrätt för privat pensionssparande. Den togs bort steg för steg, och nu finns inget kvar. På slutet, när pensionärer dessutom betalade högre skatt än löntagare, var avdraget dock inget värt för låg- och medelinkomsttagare. Detta eftersom skatten dras när pensionen betalas ut.

Inte desto mindre finns goda skäl att gynna långsiktigt sparande för framtida pensioner. Det kan ge fler enskilda större möjlighet att själva bestämma när de kan trappa ned.

Så det finns vid sidan av ensidigt höjd pensionsålder en hel del "eliten" kan göra för att förbättra pensionen. Inte bra jobbat att det på flera områden, som skatteregler för sparande och inträdesålder, snarare har blivit svårare att få en hyfsad pension.

Anmäl text- och faktafel