Överenskommelsen mellan S, C, L och MP gäller inte utrikespolitiken. Så även om partierna var överens om mycket i den utrikespolitiska debatten finns tydliga skiljelinjer också mellan regeringen och borgerliga partier, inklusive Centerpartiet och Liberalerna.

En blev förvånande nog frågan om Sveriges ambassad i Israel ska flyttas till Jerusalem. Det har blivit aktuellt sedan president Trump ändrade USA:s linje och beslöt att flytta ambassaden. SD och numera även KD och L tycker också att ambassaden ska flyttas, om än vid "lämpligt tillfälle". Det gav Margot Wallström (S), som annars förtjänar kritik för ensidighet mot Israel, möjlighet att framstå som den sansade rösten som ville hålla fast vid EU:s linje. Som är att en flytt nu skulle försvåra en fredlig tvåstatslösning.

I längden blir det konstigt att inte ha ambassaden i ett lands huvudstad, och Jerusalem är Israels huvudstad. Tvåstatslösningen är nog tyvärr i praktiken död. Israel ser ut att behålla greppet över Västbanken.

Palestinierna blir åter förloraren. Men det vore för tidigt att bekräfta palestiniernas nederlag genom att flytta ambassaden till Jerusalem.

Frågan om Sverige ska skriva under och ratificera FN:s konvention om förbud mot kärnvapnen är i praktiken avgjord. Sverige röstade för konventionen i FN, men en utredning som nyligen presenterades avrådde Sverige från att skriva under. Det viktiga militära samarbetet med Nato skulle försvåras.

Utredningen är skickad på remiss, och på debattsidan i VLT driver två fredsrörelser att Sverige bör skriva under. Men M, KD, SD, C och L har sagt nej till att ratificera konventionen.

Så remissrundan och att regeringen inte har tagit ställning är mest "torrsim". Det vore illa för Sveriges säkerhetspolitiska trovärdighet om regeringen föreslog ett undertecknande, men frågan är redan avgjord. Riksdagsmajoriteten säger nej.

De borgerliga partierna driver gemensamt Natomedlemskap, C och L är mycket bestämda om att det skulle öka Sveriges säkerhet. Här finns ännu en riksdagsmajoritet emot, eftersom De rödgröna partierna och SD säger nej.

Men vad händer om SD byter åsikt?. Det har partiet gjort förut, om vinster i välfärden och senast om EU-medlemskap. SD driver inte längre att Sveriges ska lämna EU.

Taktiskt finns klara fördelar för SD att byta åsikt om Natomedlemskap. Svårare för andra att anklaga SD för att gå Rysslands ärenden, lättare att samtala med M och KD. Hårdföra Nato-motståndare och ryssvänner har lämnat partiet, en hel del SD-väljare kan tänka sig medlemskap.

Byter SD åsikt finns en majoritet för Natomedlemskap i riksdagen. Hänsynen till Finland talar för att inte ensidigt söka medlemskap, liksom önskan om bred enighet med S. Men vad skulle de borgerliga partierna göra i ett sådant läge? Deras retorik talar för att frågan är så viktig att riksdagsmajoriteten bör utnyttjas.

Anmäl text- och faktafel