Så har vi då åter en regering ledd av Stefan Löfven (S) och en regeringsförklaring från en rödgrön S-MP-regering. Regeringsförklaringar täcker många områden och det mest brukar låta bra. Det är sällan målen, utan hur de ska uppnås, som vållar konflikter i politiken.

Det var dock tydligt att den här regeringen vilar på en annan bas, och att Centerpartiet och Liberalerna har fått igenom mycket i förhandlingarna om att släppa fram regeringen Löfven. Mycket i deklarationen utgick från uppgörelsens 73 punkter.

Så här lovade en socialdemokratisk statsminister med rötter i LO marknadshyror i nyproduktionen och att läget ska betyda mer också för andra hyror, att de som tjänar mest ska få lägre skatt, att rut-avdraget ska utvidgas kraftigt, att arbetsrätten ska luckras upp och etableringsjobb få användas av företag utan kollektivavtal.

C och L talar om att de är oppositionspartier, men det blir en svår roll när de är överens om så mycket och ska lägga fram gemensamma budgetar. När centerledaren Annie Lööf fick en fråga om vad hon inte gillade i regeringsförklaringen handlade svaret bara om utrikespolitik.

Utrikespolitiken ingår inte i uppgörelsen mellan S, C, L och MP, så här kan regeringen få kritik av C och L. Den tydligaste skiljelinjen gäller medlemskap i Nato, där regeringsförklaringen innehöll ett tydligt nej. En hel del Liberaler är också starkt kritiska mot utrikesminister Margot Wallström (S)

Även på detta område kan dock Socialdemokraterna behöva gå emot en viktig grupp i partiet. Den här gången handlar det om nedrustningsivrarna och de som sätter kärnvapenmotstånd före samarbete och i praktiken skydd från Natostater.

FN har antagit en konvention mot kärnvapen. Sverige har röstat för FN-beslutet, men alla Natoländer har röstat emot eller avstått. Orsaken är att kärnvapen som avskräckning ingår I Natos strategi.

Lagom till att Stefan Löfven åter röstades fram som statsminister lämnade utredaren Lars-Erik Lundin sin analys av konventionen. Han menar att Sverige inte bör ansluta sig, då det kan försvåra det militära samarbetet med Nato-länder.

Sverige behöver i praktiken Natoländers stöd om vi utsätts för aggression från Ryssland. De borgerliga partierna vill gå med i Nato, medan Socialdemokraterna har satsat på ett nära militärt samarbete med USA. Båda alternativen skulle hotas om Sverige skrev under konventionen.

Nu kan det tyckas att regeringen borde ha tänkt på de här konsekvenserna redan inför omröstningen i FN. Men det var i varje fall bra att frågan utreddes.

Miljöpartiet och delar av Socialdemokraterna har varit för att Sverige ska markera sin fredsvilja genom att skriva under konventionen. Men det finns redan i riksdagen en majoritet av de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna mot att underteckna konventionen.

I teorin kunde därför regeringen lägga fram förslaget i trygg förvissning om att det röstas ned. Men låt oss hoppas att regeringen tar större ansvar än så för vårt alltmer utsatta säkerhetspolitiska läge.

För tillfället slipper regeringen ta ställning, utredningen ska först ut på remiss. Tur för Socialdemokraterna att de i alla fall inte just nu åter behöver köra över en intern partiopinion och en del väljare som lutar åt vänster. De kommer dock inte undan, om några månader krävs ett beslut.

Anmäl text- och faktafel