I kväll ska det brittiska parlamentet rösta om avtalet om Storbritanniens utträde ur EU. Det mesta tyder på att regeringen kommer att förlora genom att en ganska stor grupp i premiärminister Theresa Mays Konservativa parti röstar emot. Det probrittiska stödpartiet från Nordirland kommer också att rösta nej av rädsla för att avtalet ska innebära att Nordirland behandlas annorlunda än resten av Storbritannien.

Vad händer efter ett nej i parlamentet? Det är en bra fråga utan ett bra svar. Våra regeringsbekymmer i Sverige kan te sig besvärliga, men är en mild västanfläkt jämfört med hur stökigt det kan bli i Storbritannien.

Det stora oppositionspartiet, socialdemokratiska Labour, vill ha nyval. En stor majoritet av parlamentsledamöter och partimedlemmar vill att Storbritannien stannar kvar i EU, men en hel del representerar valkretsar där en majoritet av väljarna röstade för att lämna EU. Partiledaren Jeremy Corbyn har under lång tid varit skeptisk till EU.

Därför har Labour sagt sig respektera utslaget i folkomröstningen, men vill ha fortsatta nära förbindelser med EU. Det vill säga vad det framförhandlade avtalet innebär, men som Labour ändå säger nej till.

Bland motståndarna till avtalet i de Konservativa finns både de som vill att Storbritannien ska bryta rakt av med EU och de som vill upphäva Brexit.

De brittiska Liberalerna, liksom svenske EU-parlamentarikern Jasenko Selimovic (L) på debattsidan i VLT dag, är för en ny folkomröstning. Då kunde väljarna få ångra sig när de ser att det var lättare sagt än gjort att lämna EU.

Nationalister på Nordirland och Skottland, där det blev nej till utträde i folkomröstningen, hoppas att strul om Brexit ska ge ökat stöd åt att Nordirland förenas med resten av Irland, och att Skottland bryter sig ur och kvarstår som full EU-medlem. Så Storbritannien kan splittras om det blir en drastisk brytning med EU.

Röran visar på problemen med folkomröstningar där vad som händer efteråt är oklart. När Sverige röstade om EU-medlemskap fanns ett framförhandlat avtal att ta ställning till, när det blev nej till euron blev det ingen euro. Men här blev det majoritet för utträde utan att någon visste vad det skulle innebära i praktiken. Det är svårare att hantera, det fanns olika förhoppningar på vad som ska hända.

Britterna har ingen tradition av breda politiska lösningar. I Sverige skulle ett motsvarande resultat ha lett till att partierna gemensamt förhandlade fram ett avtal där vi lämnade EU, men ändå hade nära förbindelser. Så blev det i Norge efter att medlemskap hade avvisats i en folkomröstning.

Om det inte går att få en majoritet för ett det liggande avtalsförslaget eller något liknade verkar ändå en ny folkomröstning vara att föredra. Det skulle skapa bitterhet hos motståndarna, men vore bättre än stor ekonomisk osäkerhet och hotande sönderfall av den brittiska staten.

Anmäl text- och faktafel