Det kanske inte bara är om skatter eller arbetsrätt det har kärvat i förhandlingarna om en ny regering Löfven. Miljöpartiet och Centerpartiet står långt ifrån varandra i synen på konflikter mellan skogsägare och naturvård.

När Annie Lööf (C) utfrågades inför valet tog skogspolitiken stort utrymme och Lööf försvarade äganderätten. Nyligen skrev Karin Perers, Mellanskogs ordförande, på debattplats att en ny regering måste tala klarspråk om att äganderätten ska respekteras.

I Västmanland har det varit flera nyhetsinslag om Lennart Östlund i Sala. Han ville fortsätta att varsamt sköta den skog släkten ägt i århundraden, men kunde inte stoppa beslut om naturreservat på en tredjedel av den ägda marken.

Artskyddsförordningen kan enligt Perers leda till att skogsägaren varken får ersättning eller får avverka. Trots tal om dialog är det i slutändan staten som bestämmer. Statens intresse går först.

Detsamma kan gälla vid gruvdrift. Också här har staten avgörandet, inte den som äger marken. DN skrev nyligen om en konflikt i Österlen i Skåne mellan lokalbefolkning och ett gruvföretag som vill utvinna batterimineralen vanadin.

Som så ofta finns goda argument på båda sidor. Det behövs uppladdningsbara batterier för att bygga ut förnybar energi och bekämpa den globala uppvärmningen. Men själva gruvbrytningen kan skada natur och drabba markägare och grannar.

Även om det utgår kompensation är det staten som ytterst bestämmer. Gruvdrift kan tillåtas mot markägares vilja. Markägarna får inte del av vinsterna av gruvbrytningen.

Äganderätten får stå tillbaka, den här gången för exploateringsintressen. Om markägarna och bygden tjänade rejält på gruvbrytningen kunde en hel del vara annorlunda.

Minns Local Hero, en favoritfilm från 1980-talet. Yngre har kanske svårt att förstå inslaget där alla i en liten naturskön skotsk by hjälps åt att samla mynt för att oljebolagsrepresentanten ska kunna ringa från telefonkiosken till Texas.

Det väsentliga för den här ledaren är dock att byborna får rejält betalt för att de säljer sin mark. Därför vill nästan alla sälja och börjar drömma om vad de ska göra med alla pengarna.

De blir mycket irriterade när en gammal naturromantiker inte vill sälja sin strandbit. Till slut räddas marken av den excentriske oljebolagsdirektören, och byborna får ändå pengar och blir nöjda.

Det kommer alltid att finnas konflikter mellan skog eller jordbruk och naturvärn, liksom mellan mineral- eller kraftproduktion och lokal natur. Staten kan då behöva lagstifta och avgöra, men de lokala ägarna har i Sverige satts väl mycket på undantag.

Det kan få olika utfall, vid gruvbrytning är det vanligt att markägare protesterar, vid skogsbruk vill de oftare bruka och ogillar påbud om naturreservat eller att värna arter. Ett annat återkommande krav är att mer av vattenkraftverkens vinster borde gå tillbaka till närområdet.

Det vore rimligt att låta lokalsamhälle och markägare få del av vinsterna, både av kraftproduktion och av gruvbrytning. Liksom att ta större hänsyn till skogsägares vilja att få bruka sin skog.

Nu är det tydligt att landsbygd, skogsbygd och mindre samhällen blir förlorare när äganderätten sätts på undantag. Både när de inte får bruka sin skog och när exploateringsintressen får använda deras mark utan att ge del av vinsten. En ny regering behöver värna äganderätten bättre.

Anmäl text- och faktafel