Skandalen kring det socialdemokratiska ungdomsförbundets Skånedistrikt visar på ett återkommande problem i svensk politik. I ren mångfaldspanik - och i jakt på väljare - ser partier mellan fingrarna när direkt olämpliga personer dyker upp.

I flera artiklar, publicerade i Kvällsposten, har man kunnat läsa om hur en grupp tagit kontroll över SSU-distriktet. Distriktets tidigare ordförande Rizwan Elahi har kallat ateism för en "omoralisk idé", och att botemedlet för världens alla problem är islam. Distriktets vice ordförande har under det senaste året praktiserat på diktaturen Egyptens utrikesdepartement. Det vittnas om homofobi och antisemitism. Enligt flera har det i en årsmötesdebatt om bloddonationer sagts saker som att "homosexuella har smutsigt blod".

Tidigare ordförande i SSU Skåne, Filip Roslund, berättar för Sveriges Radio att det förekom hot och skrämsel, det skreks och mötesdeltagare kunde omringas. Nu visar det sig att såväl SSU, S i Malmö och partidistriktet hade fått kännedom om problemen.

Ändå agerade man inte.

När jag frågar om SSU Västmanland vill ge en kommentar, eller har stött på liknande problem här, hänvisar de till riksorganisationen.

För flera år sedan strök socialdemokratiska Broderskapsrörelsen meningar om homosexuellas rättigheter i ett dokument. Man trodde sig på så sätt kunna locka muslimska väljare. Senare valdes Omar Mustafa in i Socialdemokraternas partistyrelse, men tvingades snart avgå för att han under sin tid som ordförande i Islamiska förbundet hade bjudit in antisemiter och homofober.

I stället för att lyssna på förståndiga socialdemokrater som Nalin Pekgul, som har varnat för den här sortens identitetspolitik, har partiet svajat. Och S är definitivt inte unikt.

I samband med årets val avslöjades det att Miljöpartiets gruppledare i Botkyrka försökte få Moderaterna att säga ja till bygglov för en moské, och i utbyte lovades tusentals röster från moskén. I samma veva uteslöts Centerpartiets toppnamn i Göteborg på grund av samröre med den högerextrema turkiska organisationen Grå vargarna. Centerpartiet hade även nämndemannen Ebtisam Aldebe, som öppet hade förespråkat särlagstiftning för muslimer, som nämndeman. Det slutade med skandaldomen i Solna, där en man friades från misshandel med argument som att han var från en "finare" familj och att kvinnan borde ha löst det inom släkten och inte gjort en polisanmälan.

För några år sedan var Yasri - tar inte kvinnor i hand - Khan var på väg in i Miljöpartiets styrelse. Han, och MP-ministern Mehmet Kaplan, fick säga adjö till toppolitiken. Innan dess fanns Abdirisak Waberi, som sa sig vilja leva under sharia och har styrt en hårt kritiserad islamisk skola, i riksdagen för Moderaterna.

Inte nog med att partierna sviker sina egna ideal och medlemmar, de skrämmer också iväg vettiga personer med invandrarbakgrund.

Hur många skandaler krävs det egentligen för att polletten ska trilla ner?