Religiös förföljelse är dessvärre vanligt förekommande runt om i världen. Kina har avslöjats sätta uigurer, en muslimsk minoritet, i "omskolningsläger". I Mellanöstern är de kristna numera försvinnande få, efter alla år av förföljelse - och terrorsekten IS använder yezidiska kvinnor som sexslavar.

Religionsfriheten haltar på många håll även för människor som saknar religion. Därför är det välkommet att den internationella humanistunionen (IHEU) dokumenterar förföljelserna av ickereligiösa.

I tolv länder finns dödsstraff för ateism, och fler stater än så tillämpar blasfemi-lagstiftning för att få tyst på icketroende som kämpar för mänskliga rättigheter. I länder som Pakistan, Bangladesh och Indien finns det militanta grupper som förföljer och dödar icketroende.

IHEU:s dokumentation presenteras i den årliga rapporten "Freedom of thought report", och i dag släpptes årets rapport. I den kan man se ett index för hur det är att leva som ateist i olika delar av världen.

Enligt rankingen är Saudiarabien "värst", i botten hittas även länder som Afghanistan, Iran, Maldiverna, Pakistan och förenade Arabemiraten. De värsta länderna har det gemensamt att lagstiftningen präglas av strikt och konservativ sharia, religiös lag.

Jämfört med dessa förtryckarstater är Sverige naturligtvis rena paradiset (vi rankas som "Free and Equal"). Men även solen kan ha sina fläckar, och förståelsen för förföljda ateister kan minst sagt brista. Debattören och ateisten Omar Makram, som hotades i sitt födelseland Egypten och tvingades fly, fick länge kämpa för uppehållstillstånd i Sverige.

Enligt den svenska asyllagstiftningen räknades Makrams skäl först inte som tillräckliga. Han kunde väl bara vara tyst om sin övertygelse, löd resonemanget. Först när Makram la ut islamkritiska filmer på YouTube - vilket omöjliggjorde återresa - föll polletten ner.

Migrationsverket och Migrationsdomstolen måste förstås se att även icketroende kan förtryckas.

I debatterna om yttrandefrihetens gränser finns det också en sammanblandning mellan religionskritik och rasism. Konstnären Lars Vilks - som innan "Muhammed som rondellhund" för övrigt tecknade "Jesus som pedofil" - har ofta blivit anklagad för att ge sig på "muslimer" specifikt. Vilket ju inte stämmer.

2015 överlevde Vilks terrorattacken i Köpenhamn och han lever under ständigt hot. Inte långt innan dess hade salafistiska extremister skjutit ihjäl flera på redaktionen hos den religionskritiska satirtidskriften Charlie Hebdo i Paris.

Rätten att kritisera religion behöver uppenbarligen försvaras om och om igen - och överallt.